Ingen tror att man ska bli sjuk men det kan tyvärr drabba oss alla. Det är därför vi betalar in skatt till våra socialförsäkringar. Så att vi inte ska stå helt utan möjlighet till inkomst om vi mot förmodan skulle bli drabbat av sjukdom.
Men den trygghet som borde finnas i ett svenskt samhälle idag har av någon trollats bort. Någon tillåter försäkringskassan att dribbla med människors liv och hälsa.
Läkarna sliter sitt hår. Deras bedömningar är inte längre värda någonting. De har tappat ett av sina verktyg till att hela människor, dvs sjukskrivning. Däremot förväntas de ändå skriva intyg som ändå inte har någon betydelse. De ägnar massor av tid att skriva, komplettera, ringa mm till Försäkringskassan för att försöka få till bra vård och rehab för sina patienter. Tid som de hellre skulle kunnat ha använt till att hjälpa fler. Istället växer vårdköerna.
Den som nekas sjukpenning får kanske hjälp av facket att överklaga. Tid och pengar som också borde ha kunnat användas till bättre saker. Förvaltningsrätterna svämmar över av överklagningar. Hur mycket kostar varje sådant mål?
Den sjuke som tvingas till arbetsförmedlingen för att inte förlora sin sjukpenninggrundande inkomst(SIG ) mår ännu sämre. Om hen inte vill säga upp ett fast jobb och bli helt arbetslös så måste hen ta tjänstledigt. Har försäkringskassan bestämt att läkaren har fel i sin medicinska bedömning och den sjuke klarar att jobba 100 % på sitt ordinarie arbete så kan hen inte ens skydda sin SGI genom att gå till Arbetsförmedlingen. Då finns bara tjänstledighet utan någon försörjning att ta till.
Statistik visar att kvinnor är sjukare än män. Det ska åtgärdas, tydligen genom att bli ännu hårdare med att bevilja sjukpenning för kvinnor. Är kvinnor egentligen inte sjuka? Inbillar sig de bara? Eller är de lata?
Statistik visar också att kvinnor får lägre pension än män. Det verkar också ska åtgärdas genom att dra in ersättning vid sjukdom. Hur går den ekvationen ihop?
Ann