Det här med bensin- och dieselskatt är ett aktuellt och intensivt debattämne bland politiker. Ja, inte bara politiker utan även bland oss ”vanliga” människor.
Följande hände mig för några dagar sedan: På väg hem passerade jag Harads och stannade till vid bensinmacken där för att tanka diesel i min bil.
Jag kunde konstatera att literpriset låg 16 öre högre än i Boden. Det sa jag till min fru när jag kom hem. Hon svarade att det borde var tvärtom. Vad menade hon var min första tanke, men ganska snart förstod jag hur hon tänkte.
Ju längre från tätorter du bor, desto glesare med allmänna kommunikationsmedel. Du är bunden till bilen för att ta dig till jobb, läkare, tandvård och annan samhällsservice.
De som bor i Stockholm har allmänna kommunikationsmedel i överflöd, jämfört med oss på landsbygden. För många av oss finns helt enkelt inga allmänna kommunikationsmedel. Vi är helt bundna till egna fordon.
Det talas om att kompensera landsbygden för högre bränsleskatter. Kan väl inte vara så svårt. Skatten på literpriset differentieras och omfördelas.
Ju längre bort från centralorter och allmänna kommunikationsmedel man bor, desto lägre literpris. Om man i tätorter av bekvämlighetsskäl eller tidsvinst använder eget fordon i stället för allmänna kommunikationsmedel får man vara beredd att betala. På landsbygden, där inga eller ringa kommunikationsmedel är tillgängliga, finns det de som har 10–15 mil enkel väg till jobbet och måste ha egen bil. Det är ett måste för sitt uppehälle.
Vad jag förstår av media ska reseavdraget förändras från tid till avstånd.
Kanske det även skulle gälla bensin- och dieselskatten.