Bertil Bartholdson (NSD 16 augusti) vill i sitt svar till min insändare om oppositionens arvoden och extraknäck få det att se ut som att jag döljer något. Det är inte sant. Att majoriteten granskas är inget nytt och är en självklarhet. Makten ska granskas.
Det som är nytt i och med NSD:s granskning och som jag därför valt att kommentera är att även oppositionen läggs under förstoringsglas. Luleås politiska opposition har unikt goda villkor och NSD visar hur den, i vissa fall, missköter det förtroendet.
Ja, vi i majoriteten har sex heltidsarvoderade politiker. Oppositionen har nio. Nio. Och då jämför Bartholdson ändå äpplen och päron. För oberoende av vilken majoritet vi har i kommunen behöver den styrande majoriteten, oavsett färg, tillsätta ordförande i de olika nämnderna och ett antal av dessa ordförandeposter är heltidsarvoderade på grund av omfattningen av uppdraget.
Det som kan och ska jämföras är partiernas insyn och inflytande. I kontrast mot oppositionens nio heltidsarvoderade gruppledare har vi i majoriteten endast två, kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande.
Uppdraget och ansvaret är både tydligt definierat och ytterst omfattande för kommunalråden. Arbetstiden är inte reglerad och uppdragen innebär att du i princip alltid förväntas vara tillgänglig. Arbetsbelastningen är mycket hög.
Uppdraget för oppositionsråden är inte lika tydligt. För att få sitt arvode framgår det att de ska stå till ”kommunstyrelsens förfogande för att fullgöra särskilda beredningsuppgifter och externa kontakter.”
De uppgifter jag fått till del är att tiden för de möten som oppositionens gruppledare faktiskt måste “ställa sig till förfogande” motsvarar ungefär 1–2 arbetsdagar per vecka. Resten av tiden får de fritt disponera och planera.
NSD:s granskning visar tydligt att den friheten har varit för stor för en del i oppositionen. Istället för att bedriva politiskt arbete och en aktiv oppositionspolitik har man ägnat sig åt bisysslor som saknar koppling till det huvuduppdrag de har, däribland heltidsstudier och extraknäck på sitt ordinarie arbete.
Som beslutsfattare ställer vi stora krav på våra medarbetare i kommunen. Bisysslor är exempelvis hårt reglerade i kommunens riktlinjer. Medarbetare får inte ha bisysslor som inverkar hindrande på arbetsuppgifterna, som konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet eller inverkar förtroendeskadligt för kommunen. Då bör också de främsta politiska företrädarna föregå med gott exempel.
Min personliga uppfattning är att om det nuvarande arvodessystemet blir kvar måste det ställas högre krav på vad oppositionens gruppledare förväntas göra. Uppdraget behöver förtydligas och bisysslor som inte har koppling till det politiska uppdraget bör regleras.
Märkligt nog undviker Bartholdson nogsamt att kommentera NSD:s granskning. Kanske för att hans egna gruppledare figurerar i den.