Tre trätor präglar stadsflytten i Kiruna:
1.Centrum vid Luossavaaras sluttning (som först var beslutat) eller nära Tuolluvaara. Den trätan är avgjord.
2.E10 genom friluftsområdet eller bakom Kiirunavaara. Trafikverket har bestämt att den ska gå genom friluftsområdet.
3.Järnvägsstationen i nya centrum eller i periferin. Kommunen vill ha den i centrum, Trafikverket säger nej (för dyrt).
Med samordning hade mycket varit annorlunda. Hade Vägverket och Banverket samverkat, skulle nya E10 naturligtvis byggts parallellt med den nya järnvägen genom LKABs område på Kiirunavaaras säkra sida och inhägnats samt klassats som motortrafikled, varvid renflyttbron och alla arbetsbroar från början blivit långa nog för det. Då skulle därtill tung trafik till den nya omlastningsstationen tåg/lastbil bakom Kiirunavaara gått raka vägen och inte runt hela Kiruna.
Hade Kirunas nya centrum förlagts till Luossavaaras sluttning så hade den nu på obestämd tid temporära järnvägsstationen i stället blivit en ny Kiruna C.
Två trätor återstår alltså:
1.Nya E10 ska förstöra friluftsområdet för Kirunaborna, för Kirunaspelen och för campingplatsen samt förpesta dem alla med tung trafik till omlastningsstationen bakom Kiirunavaara.
2.Järnvägsstationens placering.
Bägge trätorna kan lösas med pengar: Driv en tunnel för både järnvägen och E10 från nuvarande Kiruna station till nya centrum.
Det förslaget kommer Trafikverket förstås att fnysa åt. Pengarna finns inte. Men i Stockholm driver de kilometer efter kilometer med nya tunnlar. Där finns den tekniska erfarenheten. Och en miljon invånare förstås. Men från våra knappa tjugo tusen invånare kommer ändå den malm, som bygger upp tunneltågens spår.
Tänk den tanken, den som törs!