Snöröjningen på landsbygden fortsätter att vara undermålig. Jag har kontaktat Trafikverket (Trv) på regional och nationell nivå och påtalat de olägenheter som Trv:s nya attityd medför för oss som bor på landet, tyvärr utan resultat. Man hävdar att inget har förändrats sedan tidigare men där talar man med kluven tunga. Gud nåde den entreprenör som gör en avstickare på sin plogsväng och tar bort snön på en enskild väg, då åker han på böter med 10.000 kr eller mer! Självklart vill ingen åkare riskera detta och det resulterar i att vi som bor på vischan får vänta flera timmar på plogen.
Ovanpå det blir snöröjningen rejält mycket dyrare eftersom plogbilen först måste köra sin ordinarie sväng och därefter köra tillbaka och snöröja de enskilda vägarna.
Snöröjningen har fungerat till belåtenhet under flera decennier men sedan några år tillbaka har Trafikverket bestämt att varje plogbil ska vara utrustad med en GPS. Med hjälp av den kan Trv bevaka varje fordon och se till att ingen hoppar över skacklarna. Att denna leksak är populär hos Trafikverket förstår jag för, vilka argument jag än radar upp, framhärdar de sin ståndpunkt. Det kanske är en bisak i sammanhanget men vilket fackförbund skulle acceptera att deras medlemmar förseddes med en GPS som arbetsgivaren använde för att följa varje steg de tog? Någon?
Vi som bor på landet har förstås alltid betalat för den tjänst som åkaren gör han plogar åt oss. Det har varit en rationell, logisk, ekonomisk lösning. Att en snösväng försenas med några minuter eller kvart betyder inget för oss som bor landet men numera måste vi vänta flera timmar på att ta oss ut på det allmänna vägnätet och riskerar därmed att komma försent till jobbet.
Skulle huset börja brinna tar sig brandkåren inte fram, skulle jag få en hjärtinfarkt blir ambulansen stående 500 m bort. Inte heller klarar lantbrevbäraren plogvallen, eller sotarn eller sopbilen heller, för den delen, skolskjuts och äldrevård icke att förglömma. Jag trodde i min enfald att Trafikverket var till för oss samhällsmedborgare men, att döma av SVTs Uppdrag Granskning, avsätter anställd personal hellre tid och kraft till att personligen berika sig. Det är klart att det leder till minskade
resurser för vägunderhåll och det kan vi inte acceptera.
Det finns förstås också en politisk dimension i denna fråga. Jag har kontaktat socialdemokratiska representanter och utförligt beskrivit det besvär som Trafikverket åsamkar oss landsbygdsbor.
Således har Sven-Erik Bucht (landsbygdsminister), Sven-Erik Österberg (landshövding), Leif Pettersson (ledamot i Riksdagens trafikutskott), Anna Johansson (f d infrastrukturminister) och till slut också Stefan Löfvén (statsminister) informerats om problemet, tyvärr utan någon som helst respons.
Förr i tiden var solidaritet ett honnörsord inom det socialdemokratiska partiet, nu skiter dessa folkvalda fullständigt i hur det går för oss som bor på landet. Vi är en röstsvag del i den svenska demokratin som man uppenbart kan negligera och med Trafikverket vid rodret lär vi inte bli fler. Det är en läpparnas bekännelse när Stefan Löfven med emfas predikar att ”hela Sverige ska leva” för, när det kommer till kritan, bryr vare sig han och de andra högdjuren hur det går för den svenska glesbygden. Det är förstås OK att man satsar på bredbandsutbyggnad men först och främst måste vi kunna ta oss till våra arbeten och ovanpå det måste basal samhällsservice fungera.
Sist men inte minst kan vän av ordning grunna över vart klimattänket tog vägen. Med ett bonus/malus-system på bilköp ska svenska medborgare puffas gå i en riktning som leder till minskade utsläpp av växthusgaser och det verkar ju vettigt. En normalt funtad människa inser dock rätt snart att det går åtskilligt mycket mer bränsle när entreprenören måste göra en extrasväng för att snöröja hos de enskilda väghållare som finns utefter de statliga vägarna.
Plötsligt blev det inte så viktigt att minska på koldioxid och kväveoxider! Resultatet av Trafikverkets minst sagt idiotiska attityd och den socialdemokratiskt ledda regeringens landsbygdsfientliga politik blir att Sverige slits itu, att avståndet mellan stad och land ökar. Rimliga, logiska, resonemang faller på hälleberget, varken myndigheter eller folkvalda bryr sig. Är det så vi vill ha det?
Peter Hjortberger, Boden