Jag är en genuin ”noll-åtta” men är hopplöst förälskad i den norrländska gammelskogen. Jag deltog i en inventering av skogarna runt Koskullskulle, nordost om Gällivare, i somras, tillsammans med ett 60-tal skogsintresserade från hela Sverige. Det pågår en ojämn kamp mellan engagerade gällivarebor, bl a ”Pantertanterna”, och det statliga skogsbolaget Sveaskog. En stark lokal opinion har vuxit fram för, att Sveaskog inte ska kalhugga en mycket älskad tätortsnära skog. Den används flitigt som rekreationsskog, vilket syns på de många stigarna i området.
Sveaskog är ju svenska folkets eget skogsbolag med särskilt uppdrag att ta stor hänsyn till allmänheten. Åter och åter är bolaget i konflikt med människor runt om i Sverige, som bor nära skogar. I det här fallet handlar det om 17 hektar skog. En mycket liten del (0,5 promille) av bolagets innehav. Vem vill ströva på markberedda kalhyggen eller i snårig slyskog? Till skillnad från Sveaskog kan de som bor där inte välja. Den skog som finns nära, kan inte flyttas eller ersättas. Sveaskog har på mindre än 10 år avverkat stora delar av skogen närmast samhället och utmed Linaälven.
Malmberget flyttar nu delar av bebyggelsen närmare Koskullskulle och dom avverkningsplanerade områdena. Med stora gruvprojekt inpå knuten är man i stort behov av nära rekreationsområden med levande skog, inte fler kalhyggen.
Från Sveaskogs hemsida kan man läsa:
”Sveaskog är en stor aktör och har därmed ett stort ansvar för att på ett positivt sätt bidra till ekonomisk, miljömässig och social utveckling och minimera negativ påverkan på samhälle och miljö. Genom att utveckla skogens ekonomiska, ekologiska och sociala värden skapar vi ett ansvarsfullt skogsbruk.”
De närmaste 15 åren har jag besökt ett stort antal skogar i Norrbotten och Västerbotten, inte minst på statliga Sveaskogs marker. Det är ingen vacker syn. Gammelskogar, som har kvalitetsvirke, försvinner i rasande takt. Nu försvinner också tätortsnära skogar allt snabbare.
Kära Sveaskog, den här skogen är mycket viktig för de boende i Gällivare, långt viktigare än den är för Sveaskog att avverka. Sveaskog har här ett utmärkt tillfälle att förbättra sitt dåliga anseende när det gäller social hänsyn. Vad ni gör och beslutar får spridning över hela riket. Släpp prestigen och tänk om. Ta ert sociala ansvar. Spara den tätortsnära skogen vid Koskullskulle!