Sitter med hjärtat i halsgropen och hoppas att socialnämnden i Boden får det begärda ekonomiska tillskottet. Ser i Nsd från den 21/4 att ett av tjänstemännens förslag, om ej pengar tillskjuts, är att lägga ned Dagverksamheten för människor som har en demenssjukdom.
Hur tänker ni som har lagt detta förslag? Har ni tänkt slå undan fötterna helt för oss som vårdar våra anhöriga hemma? Har ni någon som helst erfarenhet att leva dygnet runt med en nära anhörig som har någon form av demenssjukdom? Vet ni något om vad det innebär att ha en demenssjukdom eller att leva med en som har drabbats av detta? För mig verkar det som om ni inte vet vad ni talar om.
Att leva med en person med denna sjukdom är mer än ett heltidsarbete.Det är mycket psykiskt påfrestande och även fysiskt. Dessutom lever man med en stor sorg. Ska ni ta bort det enda andningshål som vi anhöriga till demenssjuka har, Dagverksamheten? För att vi ska fortsätta orka vårda våra anhöriga måste vi ha kvar Dagverksamheten.
De tider våra anhöriga är där behöver vi för att hinna ordna allt som inte går att göra när den anhörige är hemma.Man är ensam om alla beslut och om allt som ska fixas där man tidigare har varit två.Vi behöver även dessa stunder för att tanka energi för att orka fortsätta. Eftersom den sjuke tar sig för mindre och mindre är Dagverksamheten ett välkommet avbrott i vardagen.Där får de stimulans med mera tillsammans med utbildad personal och känner sig behövda.
Tas Dagverksamheten bort kommer inte jag och flera med mig att orka vårda våra anhöriga hemma. Vad blir det då? Ja. de placeras i boenden tidigare än det hade behövt. Vad blir det för sparande då? Jag tror att det är billigare att en med demenssjukdom vårdas hemma och vistas några dagar på Dagverksamheten än att den bor i särskilt boende.