En har använt arvodet och sin tid åt att studera på heltid till civilingenjör för att slippa studielån, en annan arbetade som byggkonsult i eget bolag, en tredje extraknäcker på det arbete som personen uppgett sig vara tjänstledig ifrån och en fjärde har ett kommunalrådsuppdrag som liten bisyssla.
Efter att ha läst NSD:s granskning av våra heltidsarvoderade politikers inkomster inom Luleå kommun och Region Norrbotten blir jag både chockad och otroligt provocerad över den nonchalans och arrogans som en del av företrädarna inom oppositionen uppvisar.
De jag pratar om är gruppledarna för Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i Luleå, Anette Asplund och Nina Berggård, och oppositionsråden för Liberalerna och Sjukvårdspartiet i regionen, Jens Sundström och Kenneth Backgård.
Asplund har använt arvodet och sin tid som förtroendevald för att fixa en civilingenjörsexamen, Berggård jobbar deltid på det jobb hon sagt sig vara tjänstledig ifrån, Sundström jobbade i flera år som byggkonsult och drog in mer än 600 000 kronor per år och Backgård extraknäcker som kommunalråd.
Sundström hade dessutom mage att anse att hans arvode på 36 000 kronor i månaden som oppositionsråd inte kunde betraktas som heltid. Det borde han säga till merparten av vårdpersonalen som han har medansvar för i sitt uppdrag som oppositionsråd och ledamot av regionstyrelsen. Vet han ens vad de tjänar i snitt?
Alla fyra anser att de hinner med alla sina uppdrag, bisysslor och extraknäck. Frågar man oss i majoriteten framträder en annan bild.
I regionfullmäktige klarar merparten av oppositionspartierna inte ens av att prestera egna förslag på strategisk plan och budget. Det vill säga förslag på hur de vill styra regionen om de får makten och hur de tänkt sig finansiera sin politik.
En strategisk plan och tillhörande budget är de enskilt viktigaste dokumenten för ett parti för att beskriva sin politik för sina motståndare, allmänhet och media. De är grundläggande dokument för samtliga partier. Merparten av partierna gör alltså inte ens sin basala hemläxa.
I Luleå ser det snarlikt ut. Sverigedemokraterna tramsar bort sin budget varje år i ett lika komiskt som tragiskt inslag. De övriga partierna försöker, men mestadels består de av mindre justeringar och tillägg till majoritetens huvudförslag.
Trots goda förutsättningar är det uppenbart att ett antal av oppositionspartierna i både Luleå kommun och Region Norrbotten betraktar sina förtroendeuppdrag mer som födkrokar än demokratiska uppdrag, att behandla nonchalant och med en tro om att så länge de inte sitter vid makten kan de göra lite vad som helst.
Det är ett privilegium att få jobba med politik på heltid. Något vi, det stora flertalet folkvalda, bara kan drömma om. Med det privilegiet följer ett stort ansvar. För det är när heltidspolitiker missköter sig som politikerföraktet späs på och drabbar oss fritidspolitiker och medborgarnas förtroende för demokratin.