”Jag har tappat hoppet”

Hopplös situation. En anhörig till en kvinna i Kiruna beskriver ett äldreboende som inte fungerar.

Hopplös situation. En anhörig till en kvinna i Kiruna beskriver ett äldreboende som inte fungerar.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Luleå2019-02-19 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag kan inte längre se några förbättringar av situationen vid äldreboenden i Kiruna kommun. Jag såg nyligen att kommunen låg högt bland landets kommuner när det gäller hur många olika personer i hemtjänsten en brukare kan få träffa under en tvåveckorsperiod.

Det är inte bättre ställt inom det äldreboende där hustrun bott sedan mer än ett år. Jag har dagligen befunnit mig där mellan två till fem timmar. Vissa dagar har det varit en helt obekant personal, och under vissa perioder fem-sex obekanta personer under en vecka.

Helt nyligen var tre personal på avdelningen med så dåliga kunskaper i svenska att de inte kunde göra sig förstådda eller förstå de boendes önskemål. Jag har sett och fått berättats för mig vilka problem och missförstånd denna personalsituation medför. Exempelvis fick min hustru inte någon middag den dagen. Meningarna går isär om varför hon inte fick sin mat. En annan boende fick inte sin kvällsmedicin.

Vid inflyttning på boendet blir du informerad om att du skall få en meningsfull vardag och känna förtroende för verksamheten. Hustrun ligger i sin säng 21 timmar av dygnet .

Vid tillsägelse från oss anhöriga kan hon få hjälp att lyftas till sin rullstol. Hustrun är inte dement. Hon har svårt med talet och är förlamad i höger sida .

Nyligen flyttade en kvinna till boendet för korttidsboende. De fann varandra och ville sitta vid samma bord vid måltiderna, något som de båda såg fram emot. Önskemålet blev inte tillgodosett.

Den extra personal som tidvis finns på avdelningen, tror de kallas värdinnor, sitter ofta helt upptagna med sina mobiltelefoner. Jag har påtalat detta flera gånger och vid samtal med ledningen har personalbehovet diskuterats.

Nyrekrytering har skett till viss del men tyvärr ser inte förutsättningarna goda ut till någon större förbättring.

Jag har tidigare skrivit i ärendet och fått svar från chefen för hälso- och sjukvården; ”Beklagar att den anhörige inte kan känna förtroende för verksamheten”.

Läs mer om