Svar till svaret från Anna Pohjanen, Region Norrbotten, när hon svarade på insändaren ”Vägen är inget BB” NSD den 27 mars.
Reaktionerna på min insändare har varit av skilda slag. De negativa har jag dock överseende med eftersom vi inte utgår från samma information. Därför börjar jag med att ge lite bakgrund.
När Sollefteå höll på att drabbas av samma öde som Kiruna gjorde år 2001 då BB stängdes här, fick jag gång på gång från politiker, i synnerhet landstingsrådet Erik Lövgren, höra att Kiruna BB hade lagts ner utan problem för gravida. Överhuvudtaget framställs Norrbottens län ute i landet, som ett föregångslän, då det gäller att lägga ner sjukvård.
Vem sprider sådan information? Sen 2008 har jag sett, hört och läst om befolkningens utsatthet då sjukhuset raserats bit för bit med förlusten av BB och kirurgin som de tyngsta bitarna. Att denna dränering gått lätt och problemfritt, blev alltför magstarkt! Lätt för politiker, ja, som Kent Ögren en gång uttryckte saken ” Det är lättare att ta besluten långt ifrån dem det gäller.”
I tidningarna såg jag ibland artiklar om någon som fött barn efter vägen. Det kan inte räknas som problemfritt. Var det problemfritt för de som hann ner till BB i Gällivare i tid? Om detta finns aldrig något i media. Därför beslöt jag mig för att undersöka den saken och gjorde ett upprop på en kirunasida på FB angående berättelser om graviditet och förlossningar samt med min e-postadress. Jag var medveten om att jag tog på mig ett stort ansvar i hanteringen av berättelser och i kontakter med brevskrivarna.
Mycket snart började berättelserna droppa in. Några mammor skrev att de ville berätta, men orkade inte skriva själva p.g.a. de smärtsamma upplevelserna. De kom hem till mig, berättade och jag skrev samtidigt. Därefter godkände de sin berättelse. Berättelserna handlar om a) de som hann till BB b) de som fött i bilen c) de som fått dödfödda barn.
Idag har jag drygt 40 berättelser. De är ovetenskapliga, men mer värdefulla, eftersom de ger politiker och tjänstemän ett unikt facit på sina beslut, ett facit som aldrig kan fås i enkäter från myndigheter.
Pohjanen påstår att dödföddhet inget har att göra med avståndet till BB. Om detta finns gott om utredningar från olika länder, t.ex säger den finske professorn Mika Gissler att transportförlossningar ökar när man har mer än 35 km eller 40 min. till närmaste sjukhus. Han säger också ” I Finland har antalet BB halverats under de senaste 25 åren och antalet oplanerade förlossningar utanför sjukhus har tredubblats.” Han säger också: ”Risken är störst för barn för tidigt födda.” Vi hade i Kiruna en sådan riskfödsel i ambulans under 2017. Sådana barn löper 6 gånger större risk att dö, enligt professor Mika Gissler.
Den som verkligen gjort långa studier av avståndets betydelse är gynekologen Hilde Engjom vid Bergens Universitet i Norge. 15/3-18 disputerade hon i ämnet.
Då slogs riskerna med långt avstånd till BB fast. Vid mer än 1 tim till BB fördubblas risken och vid 2 tim. finns 10 ggr ökad risk att barn dör. Centraliseringen i Norge sedan år 2000 har lett till att mammorna dessutom får fler komplikationer.
Nu är det väl så att alla de här studierna har fel och det är Anna Pohjanen, som har rätt! Trots det har jag bland mina föräldraberättelser exempel på att avståndet varit orsak till att barn fötts utan liv.
Pohjanen tar också upp statistikfrågan och ifrågasätter det som står att läsa i SKLs Resultatöversikt för 2016. Ser man som jag har gjort på redovisningen av landstingens/regionernas placering enligt poängmodell vidhåller jag att Norrbotten inte ligger högt i kurs. Bara vad gäller cancer och reumatoid artrit återfinns de nästan i topp.
I min insändare nämnde jag en siffra för dödfödda kirunabarn, vilket blivit kallat för ”fake news”, dock inte av Pohjanen. Den siffran, 14 dödfödda kirunabarn är hos NLL. registrerade mellan 2010 och november 2016. SCB har registrerat 15 dödfödda kirunabarn mellan 2010 och 2017. Under samma period registrerade SCB 3 dödfödda gällivarebarn.
Dödföddheten kan ha olika orsaker, där avståndet är en av dem eller en bidragande orsak. En annan orsak är avsaknad av ett test som kan påvisa risk för GBS infektion hos barnet. ”GBS=Grupp B Streptokocker, en av de viktigaste infektionsorsakerna till nyföddhetssepsis (blodförgiftning). Ca 30% av kvinnorna bär på bakterien. Barnet smittas via andningsvägarna vid förlossningen.” Citat från Folkhälsomyndigheten. Tas under vecka 34 ett urinprov för odling kan bakterien upptäckas och bekämpas med t.ex. antibiotika.. 2008 togs detta rutinprov bort i Sverige! Numera informeras inte ens om detta. I Finland och Frankrike är det ett rutinprov, i Tyskland sker information och man får välja att ta det och själv bekosta det. Bland mina berättelser finns 2 kirunabarn döda av GBS. Återinför omedelbart detta rutintest!
Till förbättringsarbetet måste en ändring av registrering av bilfödslar äga rum! Hur kan man som verksamhetschef tolerera att dagens registrering av bilfödslar inte berättar sanningen! Enligt SocialStyrelsen kommer direktivet från WHO.
Går det av den anledningen inte att ändra på, bör det dubbelregistreras, så att sanna antalet bilfödslar, hemmafödslar,akutmottagningsfödslar finns i statistiken! Som bilfödslar nu registreras kan jag förstå att alla ni styrande i sjukvården med en dåres envishet hävdar att antalet bilfödslar inte ökat och att de är få=försumbara, då ni ser till att låta dessa barn försvinna i en ensidig och missvisande statistik!
Monika Thelin
Lapplandsupproret