En kör av ytlighet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Medierna talar i nästan total enighet om att valet den fjärde november är den allt överskuggande händelsen.
Och visst ska det rapporteras från USA-valet, det är inte det.
Men var är proportionerna och de intressanta frågorna? Frågor värda namnet, typ sociala frågor och vilken politik världens, trots finanskris och annat, enda supermakt ska föra.
Ska USA fortsätta vara den globala mobbaren de varit i synnerhet de senaste åren, eller finns det en annan agenda som kommer att slå världen med häpnad?
Med tanke på att valet står mellan två, de facto, borgerliga partier är det med förvåning man åser hur relativt progressiva människor i Sverige tror på stora förändringar visavi imperie-agerandet om segraren heter Barack Obama.
För oavsett vem som får platsen i Ovala rummet den 20 januari 2009, ska denne tjäna USA:s intressen.
Och i synnerhet dess stora transnationella bolags diton. Bolag om vilka man inte kan parafrasera sossen Strängs tes om Volvo och Sverige.
Det som är bra för dessa fortfarande mäktiga och långtifrån mätta bolag är nästan alltid till förfång för en politik där social utjämning och miljömässigt framåtskridande är ledstjärnor.
I USA och världen i stort.
Att vår "fria" tredje stadsmakt inte förmår, eller vågar, skingra dimmorna kring valet i USA utan stället i sjunger i samma mediala kör av ytlighet, är inte bara trist.
Det drar även ner journalistisken till den nivå som i folkmun brukar ges "dyngspridarens".
Och vem tjänar på det?