Den som fångat lax på flugspö och drabbats av den stora passionen för laxfiske vet nog att det även på ålderns höst kan vara svårt att motstå lockelsen i detta fiske. Jag fyllde 80 år i höstas och har flugfiskat efter lax i nordnorska älvar i drygt 50 år.
Det stora suget att få fånga en stor blanklax på fluga finns där hela tiden. I slutet av juli fick jag för mig att försöka fisket uppe vid ”Brännbergsfallet”, nedanför Klingerselet.
Djungeltelegrafen hade berättat att det skulle vara ett bra ställe, där många större laxar fångats tidigare. Nu fick jag höra att det nog var mycket högt vatten i älven och att det stora fisket i stort var över, då laxen kommer tidigt i Råneälven och fanns långt upp i älvsystemet.
Ändå ville jag pröva och glad i hågen stegade jag in i matvarubutiken i Niemisel där man sålde fiskekort.
Fiskekortpriset för laxfiske var billigt och humant: Ett fiskekort för tre dygn kostar 100 kronor. Men därtill kom att jag måste betala 300 kronor för en gälplomb, en plaststicka eller tagg, som ska fästas genom gälarna på den fångade laxen.
Idén med detta är nog bra men priset för plastaggen är satt väl så högt. Det hade gott och väl räckt med en hundralapp.
Logiken med att ta så häftigt betalt för gälplomben har jag svårt att förstå. Det skapar säkert osämja och får många att avstå fisket och det var väl ändå inte meningen.
Avsikten med gälplomben, som är obligatorisk att betala för, är att få en bra och rättvisande statistik över all fångad lax. Många länder har detta system. Många laxälvar i USA och Kanada och även Island har infört detta för att få en klar bild över uttaget av den fångade laxen, men då är priset för denna plasttagg eller gälplomb satt mycket lågt i förhållande till vad fiskekortet kostar.
Jag betalade alltså 400 kronor för att fiska en dag och det blev lite väl tufft Det är nog tveksamt om jag kommer tillbaka någon mer gång för att fiska lax i Råneälven under nuvarande premisser.
Gälplomben ska jag rama in och hänga på väggen och minna om de så kallade sakkunnigas fåfänga och något mått av girighet.
Genom många års fiske vid otaliga laxälvar vet jag att det ofta finns stora stridigheter kring laxfisket och tyvärr har fisket blivit allt dyrare och som den pensionär jag är, har jag svårt att hänga med när det gäller det ekonomiska.
Vår jordbruksminister Sven-Erik Bucht gick för en tid sedan ut och omtalade den fina ökningen av laxtillgången i Torneälven och det var väl positivt. Vad han då inte talade om var det kvalificerade ryckfisket efter lax som bedrivs vid Matkakoski.
Allt medan den övergripande myndigheten, länsstyrelsen, sitter med armarna i kors och inte gör något åt spektaklet vid älven. Man vill väl inte stöta sig med byaföreningen på platsen.
Ett utbrett ryckfiske efter lax förekom tidigare på samma sätt i Kalixälven, nedanför Jockfall, men där har man fått ordning på problemet och där är det i dag ett mycket välordnat och välskött fiske.
Så bör det även vara vid Torneälven.