Tack vare studien SWEPIS (Swedish Postterm Induction Study) har strålkastarljuset riktats mot förlossningsvården. Resultaten kom som en bomb, och påvisade tydligt att barns död kan förhindras om igångsättning sker i graviditetsvecka 41 istället för i vecka 42. I studien dog sex barn.
Alla sex ingick i den grupp där ingen tidigare igångsättning gjordes, medan samtliga överlevde i den andra gruppen, där igångsättning gjordes i vecka 41.
Resultatet var så pass tydligt – och hade sådana fatala konsekvenser – att studien inte kunde genomföras i den utsträckning som var planerad, eftersom det inte ansågs vara etiskt när resultaten såg ut som de gjorde. Det är inte etiskt att undanhålla hälften av personerna den vård som behövs för att deras barn ska ha bättre chans att överleva. Så nu är alltså studien slut.
Vissa regioner har insett allvaret, gjort det enda rätta och snabbt ändrat sina rutiner till tidigare igångsättning. Men det finns även de, bland annat region Norrbotten, som tar chansen att fortsätta gömma sig när strålkastarljuset har släckts – och mumlar något om ”avvaktar nationella rutiner” medan de drar för draperierna. För nu samlas inte längre någon statistik.
Det framgår inte vilka barn som dör till följd av överburenhet, eftersom det alltid går att säga att det berodde på något annat. Det går inte att dra några sådana slutsatser av enskilda fall – när inga jämförelser görs i en kontrollerad studie. Och det är därför lätt att fortsätta gömma sig. Men bakom draperierna fortsätter verkligheten, och trots att studien är slut fortsätter det värsta att hända. Barn dör. De dör i det tysta. Och i samma sekund slås föräldrarnas liv i spillror.
Beslutsfattare vid Region Norrbotten måste tycka att det är bekvämt att avvakta med att göra något. Men när resultaten som har framkommit säger att det är ett haveri att inte göra någonting, att barn har dött och att fler kommer att dö för att man inte gör någonting – då är det ett felaktigt beslut.