Jag är visserligen inte Centerpartist eller Alliansväljare men jag blir ändå imponerad över Annie Lööfs karaktärsfasthet att under många år konsekvent arbeta för att Sverigedemokraterna inte ska få stor makt i riksdag och regering. Till och med nu när Alliansens fortlevnad står på spel står hon stabilt. Tänk om de tyska politikerna under 1930-talet hade agerat likaledes vid nazismens intåg!
Vem kan anklaga Annie Lööf för att vilja förhandla om sina hjärtefrågor i ett framtida samarbete med S, MP och L? Jag är förvisso ingen anhängare av en försämrad arbetsrätt eller fri hyressättning men C har all rätt att försöka tillvarata sina väljares önskningar.
Det är väldigt lätt att tala nedsättande om andra människor men egentligen säger det mycket mer om den som uttalar sig än om offret. Sverige behöver politiker som kan stå rakryggade även när vinden blåser hårt och som kan se längre än en mandatperiod.
Vårt land och planeten står inför aldrig tidigare skådade utmaningar som kräver reformer som är lika radikala som det ansågs att allmän rösträtt, kvinnliga riksdagsledamöter, rätt till preventivmedel och kvinnopräster, var på 1900-talet. Det handlar bland annat om områden såsom livsmedelsproduktion, utbildning, energiframställning, transporter, boende, arbetsrätt, bistånd och demokrati.
2000-talet kommer inte att kännetecknas av det konsumtionsöverflöd och egocentriska samhälle som Alliansen hitintills premierat, utan mer om ett inkluderande samhälle där staten blir allt viktigare. I detta perspektiv har S, MP, C och L bäst förutsättningar att leda Sverige. Om det blir så är det huvudsakligen Annie Lööf som skall hedras för detta långsiktiga samarbete.
omvärldsanalytiker