Har någon mer än jag reagerat på att dagens journalister, kulturvetare eller överlag akademiker under 50 ständigt använder ordet ”tänker”? Det känns som fattigt och onödigt att många i media i nästan varenda mening talar om att man tänker. ”Jag tänker alltså är jag”(eller ” Cogito Ergo Sum”) sa ju redan filosofen René Descartes på 1700-talet.
Att vi tänker är självklart men vi behöver ju inte ständigt upprepa det. Det är lika irriterande att lyssna på som på den som lägger in ett ”typ” i var och varannan mening. Var tog orden, anta, tro, presumera, vänta sig, gissa, ana, antaga, förmena, misstänka, tippa, ponera vägen?
I min barndom/ungdom för 50-60 år var ovan nämnda grupper mer nyanserade och varierade i sitt språk. Det är mycket mer givande att lyssna på talare som har ett nyanserat språk.