Tomas Östros fick sparken i förnedrande former. När han avtackades fick han EN ros, Bayland fick ett helt fång med rosor.
Detta kallas vuxenmobbning.
Mona Sahlin får 140 000 kronor per månad minst ett år, även om hon var tvungen att säga upp sig från jobbet. Detta kallas att roffa åt sig.
Man skriker högt i skyarna när borgarna roffar åt sig och avdankade politiker får miljoner när de sparkas. Men jag får känslan av att framför Socialdemokraternas dörr är det inte heller så rent.
Juholt har redan lyckats med konsten att roffa åt sig en miljon för ett jobb som han inte fick. Hans kulbo har redan utövat metoden att roffa åt sig, mot sin gamla arbetsgivare.
I detta nya parti har vi nu en partiledare, Juholt, som låter kvasten gå och städar bort allt gammalt från i partitoppen. Vi har en partiledare som är mera stå upp komiker än partiledare, men han har hårda nypor kan jag tänka mig.
En partisekreterare som blir nästan genomskinlig bredvid Juholt en partisekreterare, som drömmer om en egen butler, som möter henne vid tunnelbanan och som vill att alla ska likadana kläder ja i alla fall i skolan.
Vi har en ekonomisk talesman, Tommy Waidelich, vars största meriter tillhör att han har jobbat som brevbärare och har nästan akademiska examen. Ja, om vadå?
Om sossarna nu mot alla odds skulle vinna valet 2014 så får vi en landets andra dam som är dömd för bedrägerier, som är kulbo med partiledaren, en finansminister som måste använda kulramen när han ska räkna statens ekonomi, och en partisekreterare med butler i hasorna.
Man ska rösta på ett parti som inte längre kan stava till solidaritet och medmänsklighet. Man ska rösta på ett parti som ger generösa fallskärmar till partitoppen, ett parti som mobbar sina medlemmar och förnedrar dem som har jobbat hårt för att hålla partiet flytande.
Ska man orka vara Socialdemokrat längre, det är den stora frågan?