Det är synd om människorna, sade Strindberg. Så rätt han hade, för det gäller i hög grad i dagens samhälle. Människan har kommit på kollisionskurs - med sig själv.
Vi är förvirrade och vilsna utan att veta varför och vi handlar alltför ofta mot vår vilja, och i vår strävan att uppnå lyx och rikedom gör att vi istället hamnar på villovägar.
Lyssnar vi inte längre till vår inre röst i brist på tid och engagemang och varför? Ensam är inte stark, det är i relation med andra och omsorgen om varandra som gör att vi växer och utvecklas, och våra likheter är många fler än vad som skiljer oss åt.
I grund och botten är vi empatiska och godhjärtade varelser.
Under evolutionens gång har nämligen sammanhållning och omsorg om varandra varit en förutsättning och avgörande faktor för vår fortsatta existens.
aMen så kom pengarna och kapitalet i vår väg och växte sig större och större, och likt en frätande syra tycks nu all etik och moral vittra sönder.
Girigheten frodas nu besinningslöst och utan hejd.
Vi har tappar kontrollen, pengarna styr våra liv, vårt förnuft, och vi verkar inte förstå någonting.
På kort tid har vi kommit att anamma det individualistiska tänkandet, det vill säga att man sätter sig själv och sina intressen i främsta rummet.
I stället borde vi mer framhäva vi-känslan och samhörighet.
Var hamnar vi om bara 20 - 30 år om vi tillåter oss att fortsätta så här, i egoismens tecken?
Tanken skrämmer!