Ordet "klassresa" verkar vara så pass nytt, att det inte gett anledning till närmare utredningar. Detta utesluter inte läsarens egna funderingar.
Alla teser måste ju formuleras, har så att säga en språklig slagsida. Så ock helt enkelt "klassresa".
Vi borde helt enkelt underkänna detta begrepp som otillständigt.
Det är med bedrövelse i sinnet jag hör ordet användas. Ingen kan resa ifrån sin klass! Du är en del av din familj, vare sig du vill eller inte. Dina försök att på samhällets karriärvägar resa ifrån detta faktum är dömda att misslyckas.
Du är och förblir ditt ursprung.
Att "göra en klassresa" innehåller en tydlig värdering, vilket inte gör saken bättre. Härmed antyds, att du avancerat, höjt dig från någon form av förnedring till något "högre". Detta antyder ett stänk av förakt.
Den kloke undviker sådant. Vi är alla människor med bättre och sämre egenskaper. Men vi har alla samma människovärde, bör ha rätt att mötas utan fördomar eller tal om "klassresor"!
Studium av vår älvdalsdialekt kan ge ljus åt detta sammanhang. Orden har stark verklighetsanknytning, säger något om den dagliga tillvarons glädjeämnen och bekymmer.
Mycket var naturligtvis ingenting annat än fattigdom och elände. Men språket band människorna samman på ett sätt som vi idag ser på med saknad.
Den gamla sammanhållna folkskolan med sina brister hade en klart sammanhållande social effekt. Dagens grundskola har tydliga segregationstendenser.
Summa: du kan inte resa bort från din födelsemiljö, du tillhör den livet ut, präglas av den, lever med den! Alldeles bortsett från dina erfarenheter i övrigt är uppväxten din gendom, din enda ursprungliga kraftkälla, hur denna än må ha varit. Var rädd om den, vårda den!
Framför allt: försök inte fly ifrån den, ansträng dig i stället att förstå dem som lyckats eller misslyckats att fostra dig!