Bilade iväg för att få mig en dag i naturen med bärplockning och fiske, men den dagen kommer jag att minnas för evigt.
Det var inga positiva intryck jag fick med mig hem. Bilade iväg glad till sinnes, men ju längre in efter vägen jag bilade, ju mer bedrövligheter fick jag se.
Sveaskog har tydligen beslutat att skövla så mycket skog de någonsin hinner med efter denna väg. Den miljöpolicy som ska finnas har tydligen plöjts ner bland stenarna.
Där jag förr om åren jagade småvilt, är nu ett ärrat slagfält där det behövs en alpinists färdighet för att ta sig fram.
Att vända på varenda sten i naturen, bara för att svenska staten ska tjäna pengar verkar inte klokt.
Jag blev så lessen och förbannad när jag såg på vilket sätt detta skogsbolag bedriver sitt skogsbruk. Hur kan vi ortsbor tolerera att Sveaskog far fram som vettvillingar i vår närmiljö?
Det kan inte vara riktigt, att vi som bor och lever här uppe i malmfältsområdet måste acceptera all skövling av de värden vi sätter högst. Vår närmiljö, vår natur får vi offra, bara för att övriga Sverige ska leva.
Hade detta hänt i Stockholm, då hade det blivit revolution. Människorna där skulle ha reagerat mot dessa ofog och satt stopp.
Finns det ingen organisation i vårt samhälle, som kämpar emot den exploatering vi utsätts för? Var finns alla jägare, fiskare, naturmänniskor?
Ni borde fara iväg på ett studiebesök efter Sjungbergsvägen och Cuttjasvägen bort mot Dokkasbron.
Då skulle ni få bevittna förödelsen på ömse sidan av vägen. Betingelserna för gråfågelstammen krymper år från år. Där vi förr hade gammelskog, finns nu endast kvar några kala stammar, ingen vacker syn.
Ingenting är heligt längre nu när pengarna tagit makten över förståndet. Vill vi leva i skövlade landskap, vi som bor kvar i inlandet och Malmfälten?
Så länge som ingen reagerar mot utsugningen av vår landsända, fortsätter bedrövligheterna.