Men Peter Roslund är osynlig, han blev kvar som kommunalråd och behöver inte sprida valfläsk längre. De dementa är glömda och de dementa glömmer.
Hur tänker man nu? Socialnämndens ordförande i Piteå, Agnetha Eriksson (S), och socialchefen Mikael Lekfalk har nu avdelat personalförstärkning under dag och kvällstid för att de boende ska få en lugn natt.
Men det har ju hela tiden varit frågan om att få mer personal till natten som kan lugna och ta hand om människorna.
En dement har inte den tidsuppfattning som vi andra har. Ofta är det på natten som de känner sig oroliga och finns det inte någon som kan leda dem tillbaka till sängen eller lugna dem, ja då räcker det inte att tre personer säger god natt i stället för två och går hem klockan 2200, för att situationen ska bli bättre.
Man måste också fråga sig vilken människosyn man har och hur man prioriterar och fördelar de allmänna resurserna.
Jag fick några kommentarer angående mitt tidigare inlägg om jag var beredd på höjd kommunalskatt eller ska sedelpressar tas i bruk.
Men man kan till exempel fråga sig varför kommunen har två kommunalråd, det skulle nog räcka med ett och i stället kunde man anställa i alla fall en person till demensboendet.
Varför delar man ut miljarder i RUT-avdrag till rika och friska människor som garanterat kan städa efter sig själva och feta bonusar till höga chefer, men tillåter att gamla och dementa får känna sig rädda och förvirrade i sin ensamhet? Eller tycker man att man inte behöver bry sig, de gamla ska ju i alla fall dö ganska snart?
Ställer frågan till kommunalrådet Peter Roslund igen, är inte Socialdemokratins ledord medmänsklighet och solidaritet?