Anders Behring Breivik är en vit norsk kille på 33 år som sommardagen den 22 juli i fjol bombdödade sju personer kring regeringskvarteren i Oslo och cirka två timmar senare åkte ut till ön Utöya och där mördade 69 människor som befann sig på ett politiskt sommarläger arrangerat av norska SSU.
Denne vite gutt, född 1979, blev därmed en terrorist och massmördare. Han är en produkt Made in Norway.
Terrorister kan alltså vara vita och uppväxta i ett förment vanligt samhälle, där inget krig råder.
Timothy McWeigh heter en annan vit kille som var terrorist. 1995 bombdödade han 168 människor, varav 19 barn, i Oklahoma i USA. McWeigh verkade inte i ett tomrum utan såg sig som en soldat mot federala den regeringen som han som högerextremist ansåg sålde ut landet. Till vad är lite diffust, men mångkultur var en måltavla för den miljö McWeigh rörde sig i.
Breivik såg sig också som en soldat i en uppdiktad konflikt mot islam och mångkultur. Och det gör han fortfarande, enligt vad man kan förstå efter rättegången i Oslo.
De bägge terroristerna hade dock knappast gått till sin mördande handling utan en miljö som, inte uppmanade till mord, men ändå i de bådas fall inte direkt motsade sig att "något görs" för att stoppa en exempelvis utomeuropeisk invandring, "muslimjävlarna", mångkulturens "rövslickare" eller andra epitet för en utveckling de bägge ogillade.
De verkade faktiskt i ett sammanhang som vi alla på olika sätt är med och skapar, från fikarummets skämt om andra folk och kulturer till att rycka på axlarna när en vit europeisk eller amerikansk nation bombar varhelst ett intresse ifrågasätts av landets majoritetsbefolkning.
I en sjuk tankevärld, som hos Breivik, kan sådant med tiden bli det gröna ljus som får honom att gå till handling.
Han gör det för oss, tror han.
Alltså för den vita europeiska "rasen" som historiskt sett tagit sig den rätten.
De 69 ungdomarna på Utöya var bara spån när gutten i Oslo skulle hyvla till den sköna vita värld han drömde om.