Satt och lyssnade på ett sportreferat på lördagskvällen och började undra varför samhällsreportrarna inte visade samma entusiasm och glöd som sportreportrarna.
En sportkommentator hoppar, jublar, skriker och vet inte till sig när det blir mål.
Men reportern som talar om att gamla faster Hilda har dött till följd av vanvård på hemmet är fullständigt nollställd i nian samt har en utomordentligt entonig och oengagerad röst.
Fotboll, ishockey, golf, tennis och vilken sport det vara må är ju ändå bara "lekstuga". Även om det är roligt att titta på.
Tänk om man kunde byta, så sportreportern rapporterade om gamla Hilda och samhällsreportern satt och rapporterade från ett sportevenemang vilket som helst.
Vilket jävla liv det skulle bli.