Vi är pensionärer och bor i ett litet samhälle i ett gammalt hus som för länge sedan är betalt. Det innebär att vi bara har löpande underhållskostnader. Vi går ner till butiken tre till fyra gånger i veckan och handlar.
Vi får ut cirka 10 000 kronor var i pension så vi har 20 000 att spendera. Jag är sedan en tid tillbaka synskadad och då vi båda går mot 80 orkar vi inte med några större utsvävningar.
Men ett glas gott vin brukar vi unna oss till helgen. Vi åker ibland buss in till stan och tittar runt. Eventuellt köper vi något som inte finns i vårt samhälle.
Sedan brukar vi fika och ta bussen hem igen. Då vi ska lyxa till, äter vi lunch i stan.
Vi lever gott på vår pension och är glada så länge vi är friska.
På grund av min synskada är jag tydligen berättigad till ett bidrag på 2500 kronor varje månad.
Dessa pengar har vi aldrig tagit ut då vi inte har ansett oss behöva dem. Jag berättade detta för en granne och han blev helt förstörd.
–Är du berättigad till 2500 som du inte plockar ut? Är du knäpp på någe vis?
–Varför ska vi plocka ut 2500 då vi inte behöver dem? frågade jag lugnt.
–Göra någe roligt svarade han.
–Det kan vi göra ändå, svarade jag.
Han bara stirrade på mig som om han sett ett spöke.
Det är för mig helt obegripligt att en del människor kollar konton och flyttar pengar hit och dit för att sedan nagelfara om det inte finns ett bidrag de kan söka eller minska skatten med några kronor.
Kennedy sade vid ett tillfälle ”tänk inte på vad landet kan göra för dig. Tänk på vad du kan göra för landet”
Att inte plocka ut bidrag du inte behöver är ett sätt. Bidrag är till för dem som behöver, inte för dem som är välbärgade nog att leva gott ändå.
Glad fattigpensionär