Eftersom jag under den senare perioden, 23 år av mitt yrkesliv, arbetade inom hemtjänsten och var fackligt organiserad inom Kommunal, med uppdrag som sektionsordförande och ledamot i avdelningsstyrelse, samt deltog som kongressombud vid två kongresser, har jag möjlighet att analysera Olov Abrahamssons ledare i lördagens tidning.
Det fruktgivande samarbetet mellan fack och politik (s) som Abrahamsson beskriver, existerar inte. Förhållandet bygger på att Kommunals lågavlönade medlemmar via sin fackförening vräker in pengar i form av valanslag till det socialdemokratiska partiet.
I samband med ett valår hotade undertecknad med att gå ut och informera medlemmarna och allmänheten om hur mycket Kommunal på regional nivå satsade till ett politiskt parti, men gav avdelningsstyrelsen möjlighet att jag skulle hålla tyst om 25 procent av anslaget gick till Vänsterpartiet, vilket också skedde. (inte särskilt vackert gjort)
Vid kongressen 1995, motionerade min avdelning om att Kommunal skulle verka för att avskaffa delade turer i arbetsscheman. Två deltagare yttrade sig i debatten, undertecknad som yrkade bifall till motionen samt riksombudsmannen som yrkade avslag på motionen, vilket också skedde, möjligen beroende på att 75 procent av ombuden bestod av fackligt förtroendevalda som inte arbetade ute i de kommunala verksamheterna.
Det finns mycket mer att berätta om hur Kommunal tar större hänsyn till det socialdemokratiska partiet än till sina medlemmar.