Bland diverse iakttagelser så roar jag mig med att kolla ankomsten av nattåget till Gällivare.
Under många år så har man ju haft filosofin att ha två ben och stå på: Gruvan och Turismen.
En engelsk turist jag mötte idag efter sin övernattning frågade mig: "What means an arctic town of worldclass" och innan jag fann orden så sa han så här "change it to city of shame"
När vi själva åker på semester så förväntar vi oss att mycket skall vara tillgängligt. Vad är öppet här? Jo,Turistbyrån, måndag till fredag! En lördag morgon såg jag att elva personer ryckte i deras dörr, men tji fick dom.
För några veckor sen var det en som undrade om vissa turer, svaret: finns på nätet! Nästa tåg kom för sent och fjällbussen hade gått, svar: ni får vänta på nästa, fast taxibilar stod klara för transport.
Kul att man har optimistiska tankar om att öka befolkning med ett antal tusen människor men jag har lärt mig en sak, att bara positiva berättelser gör kanske ett tiotal nya intressenter medan en negativ upplevelse går miste om många fler.
Tänker tillbaka på 70, 80, 90-talen när vi hade en fantastisk turistorganisation!