I vår stad, Luleå, lever många utan tak över huvudet och utan en varm och trygg plats att sova på. Att vi i vårt välfärdssamhälle fortfarande har denna typ av bekymmer är ett underbetyg åt det samhälle som skall ge sina medborgare en dräglig tillvaro och ett människovärdigt liv. I Luleå ha det funnits en fristad för dessa som lever i ofrivilligt utanförskap.
En välbehövlig insats från kommunen och många frivilliga engagerade medborgare , vilka förtjänar att utnämnas till årets Lulebor. Men, trots att kommunfullmäktige beslutat att det skall finnas en sådan verksamhet centralt i kommunen, har socialnämnden fattat beslut om att verksamheten skall läggas ner i januari.
Det är inte humant, vintern är ju den svåraste tiden på året att vara hemlös. Om fullmäktiges ledamöter skulle prova att sova ute en vecka i januari eller februari kanske någon skulle våga rösta mot detta omänskliga beslut när det kommer upp i fullmäktige för fastställande.
Vi är många som träffar dessa marginaliserade medmänniskor, och vi vädjar till de vi röstat på att se till detta aldrig blir verklighet.
Viken tragisk julklapp Luleå kommun förbereder för alla som befinner sig i denna välfärdsskymning.