När jag i NSD den 11 maj läste reportaget om krigsmaktens försök att stoppa bostadsbyggande inom stora områden i östra Norrbotten, kände jag att det är läge lyfta vilka planer krigsmakten kan smida i det fördolda. Det gjordes en utredning år 2004, den heter “Betänkande av Utredningen om utveckling av internationell militär test- och övningsverksamhet på svenskt territorium” SOU 2004:77. Att den utredningen inte väckte större uppmärksamhet här uppe i norr är förvånande. Kan det bero på att den smögs igenom vid ett regeringssammanträde någon gång under våren 2004?
I det 245-sidiga betänkandet går att läsa om hur regeringen och Försvarsmakten drar upp riktlinjer för hur man tänker gå till väga för att hyra ut en tredjedel av landets yta till främmande länder för krigsövningar.
Som argument använder utredaren sig av hur glest befolkat området är och hur liten den civila flygtrafiken och övriga kommunikationer inkl tele är. Man kan hos utredaren ana en förhoppning om ytterligare utglesning då han ser en framtida utvecklingspotential för krigsövningar i området. Månne hade han förhoppningar om att deltagarna i Arctic Challenger Exercise 2015 (25/5-5/6) med sina 110 plan i luften samtidigt, skulle komma att glesa ut befolkningen ytterligare?
I utredningen trycker man särskilt på att Vidselsbasen kan kopplas ihop med rymdbasen Esrange utanför Kiruna, vilket ger ett “nästan” obebott flygövningsområde lika stort som Jylland i Danmark.
Man kan i ett avsnitt se att utredaren har hittat några som drabbas av framtida krigsövningar. Genom väl preciserade summor i avtal, när området skall utrymmas (timkostnader för scooter, dagsersättning för fotvandring, dödade renar, avbrott i älgjakten m.m.) mellan Försvarets Materielverk och tre samebyar har man tydligen avskaffat samernas urgamla rätt att fritt bruka området för sin näring.
När det gäller ekonomin i verksamheten, “utvecklingsbar affärside, som det heter i utredningen, går det att utläsa att det är Försvarets Materielverk som höstar in pengarna för uthyrningen till främmande länders krigsmakter.
Vad vet jag i dag hur rikspolitiker, centralbyråkrater och militärer tänker? Kanske är detta ett prov på den nya tidens regionalpolitik för glesbygden?