Som gammal lärare vill jag inte kommentera skolkonsulternas arbete i Kalix eftersom jag inte har full information om deras arbetssätt, jag noterar bara att en av dem var min elev på högstadiet på Hertsöskolan i Luleå där jag arbetade under 38 år. Med detta inlägg vill jag bara visa hur jag fick framgång som lärare.
Jag kom till Hertsöskolan 1977 som utbildad speciallärare och ämneslärare för att ta hand om ”besvärliga” elever i en OBS-klass. Mitt första möte med eleverna var att jag såg en av pojkarna åka med full fart genom en skolkorridor på sin moped. I OBS-klassen hade jag alla ämnen och jag förstod direkt att vi inte kunde börja med svensk grammatik eller arbeta med algebra i matematiken på en gång. Det gällde för mig att få förtroende från eleverna med samtal, och framför allt SE eleverna och bekräfta dem när de lyckades. Det viktigaste i jobbet var att skapa relationer.
Så småningom hade jag klassundervisning i SO-ämnena där jag var ledaren i rummet och ställde krav samt införde rutiner (elever älskar egentligen rutiner) som var likadana för varje dag. Jag började lektionerna med att under rubriken: ”Dagens agenda” på tavlan notera vad vi skulle ta upp under lektionen. Därefter utgick jag från dagens datum och berättade någonting spännande som hänt under historiens gång under detta datum. Jag berättade mycket under mina lektioner och när eleverna arbetade självständigt satt jag inte vid katedern utan gick runt och målet för mig var att SE alla elever. Hade jag 30 elever hann jag inte prata med alla, men alla skulle uppmärksammas. Det kunde vara en klapp på axeln. Om någon elev plockade fram sin mobil tog jag hand om den. Ibland gömde jag den i grupprummet bland alla böcker, där jag och eleven lekte: ”Fågel-fisk eller Mitt emellan” för att hitta mobilen, vilket inte alltid var populärt.
Mitt råd till nya lärare är att vara glad. En gång sa en flicka att det blev så ljust när jag kom in i klassrummet. Och när jag frågade vad hon menade svarade hon: ”Du är alltid så glad”. Jag avslutade alla mina lektioner på samma sätt. Eleverna fick stå bakom sina bänkar och jag stod på en pall framför tavlan och berättade hur lektionen varit. Ibland slutade jag lektionen fem minuter tidigare och sa till eleverna att de skulle få sluta om de visste vilket samhälle som var Norrbottens bästa och vackraste samhälle. Då skrek alla elever samma svar, eftersom jag hade hjärntvättat dem tidigare: ”Koskullskulle”.
Jag fick uppskattning från kommunen 2010 då jag utsågs till: Skolans hjälte. Men den finaste var diplomet jag fick av en klass där det stod: “Till Carsten för att du lyckats med det näst intill omöjliga. Att vara både lärare och människa på samma gång”. Jag är fullt medveten om att man kan lyckas som lärare genom att arbeta på ett annat sätt, men det viktigaste är att se eleverna och skapa förtroenden.