Viktiga möten – på behörigt avstånd

Att knacka dörr och prata en stund betyder mycket för dem som är ensamma i coronatider, menar Peter Kujala.

Att knacka dörr och prata en stund betyder mycket för dem som är ensamma i coronatider, menar Peter Kujala.

Foto: Staffan Claesson

Insändare2020-09-11 22:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur långt är det för dig och mig att gå till och möta den äldre gegde upp vår välfärd, den som vi åtnjutit i decennier? Är det flera mils vandring i ödemark eller några beslutsamma steg i trapphuset? Ja, det beror väl på hur ödsligt kalla och själviskt isolerade våra hjärtan är, där kan avståndet till ”vår nästa” vara långt bort eller nära inpå…

Ett par missionerande kristna "knackade dörr" och 70plussare blev väldigt tacksamma över besöket vid dörröppningen, de hade ju varit påtvingat isolerade i månader av skräckinjagande corona. Ett vänligt leende och ett "Hej, vi är från kyrkan, hur mår du" blåste bort ensamhet och fruktan, och man kunde se hur något tungt brast och föll av våra kära gamla, en pratstund och de kunde äntligen andas in liv och gemenskap återigen.

En äldre dam med tårar i ögonen säger flera gånger "Det känns bättre nu, det känns bättre nu"...Och deras hjärtan öppnades för evangelium, just där vid dörröppningen.

Nu så behöver ju du inte vara kristen för att besöka de äldre, men fördelen är att när dörren stängs igen och de äldre går till sin soffhörna så sitter de inte där längre ensamma, de fick med sig Jesus och Hans värmande kärlek och gemenskap, ty evangeliet öppnar för nya himmelska vidder av nytt liv. Besök våra coronaisolerade äldre vem du än är, du kan ha två meters avstånd, men vara i hjärtat nära.