Vi har en familjemedlem som hamnat i missbruk. Vi vänder oss till psykiatrin då vi misstänker att det ligger en diagnos bakom. Psykiatrin hänvisar oss till socialtjänsten och att personen i fråga ska ta itu med sitt missbruk innan dom utreder om det finns en diagnos bakom.
Socialtjänsten säger att han måste få en utredning om eventuell diagnos. Killen har nu hamnat mellan två stolar. Vi stångar huvudena blodiga för att få rätt hjälp åt honom.
Jag trodde vi levde i trygghet i Sverige och att när man verkligen behöver hjälp får man det.
Men ack vad jag bedrog mig.
Vi har gjort otaliga orosanmälningar som sociala bett oss göra, vad leder dem till? Jo att det finns en personal som har arbetsuppgifter.
Jag är så frustrerad, ledsen och arg.
Vid sista samtalet med sociala tyckte de att killen kan bo på gatan för det finns ju inga lägenheter. Vad är det för inkompetent personal som uttalar sig så klumpigt.
Hoppas på karma.