I natt drömde jag att jag anordnade en slags roadtrip i Norrbottens inre. Vi skulle färdas längs de många skogsbilvägarna, de finns 2000 mil. Jag hade bjudit in en rad prominenta personer, landshövdingen, näringsministern, höjdare från SCA, Sveasskog och LRF. Opinionsbildarna Abrahamsson och Persson från länstidningarna.
Jag greppade mikrofonen.
Vi kommer att resa in i Norrbottens buk och färdas i dess tarmsystem, 50 mil ska tillryggaläggas. Vi ska spana efter sjok av 100-åriga furor.
När jag på 60-talet körde vägen slöt sig skogen bakom, man blev nästan rädd, idag är det öppna landskap.
Jag tillhör den tysta majoriteten. Våra till synes händelselösa liv är kulturbärare. Det är vi som gör revolutioner, reta oss inte, sällskapet såg skräckslagna ut. Klockan 12 är det matrast, kolbullar serveras.
Vi passerar nu ett två kilometer brett bälte med 30-årig skog, den ska snart gallras om 40 år slutavverkas. Nu ett 50 hektar stort contortabestånd, en kanadensisk tall.
När mekaniseringen drog igång på 70-talet avverkades stora områden med gammelskog. Någon räknenisse kom på contortan, den växer dubbelt så snabbt och är dessutom tålig mot aspsly. I länet finns tusentals hektar med detta i mitt tycke värdelösa trädslag. De enda som gläds åt tallvarianten är älgarna under jakten går de in i de täta bestånden, det är stört omöjligt att få ut dem.
Sedan följde mil på mil med lutande paperpotplantage, kalhyggen, 20-åriga bestånd, 30-åriga bestånd och slyskog. Då och då kantzoner med 100-årig tall, inga större mängder. Under tiden fördes ett lågmält samtal i bussen, ofta hördes ”det var de jävligaste!".
Tid för kolbullar!
När vi gick ut snöt jag mig, blåste genom näsan, de lät som en trumpet. Sällskapet stramade upp i givakt. Abrahamsson på NSD såg konfunderad ut. Nanna Helin från Thores trio serverade. Kolbullarna var på något malplacerade i de smala liljevita händerna, det var mer liv i grovhänder. Hon ville sjunga ”Norrbottensången".
Persson på Kuriren protesterade, ”det är ju för fan en stalinistsång, Hagberg har skrivit den".
LRF-ordförande Borgström replikerade: ”det mest ömsinta och insiktsfulla som skrivits om bönder skrev Knut Hamsun, han var nazist”.
Nanna stämde upp: ”Från gruvor fabriker och skogar. Vi sprängde den svarta metallen. Vi timrade byggde och slog, den eviga elden ur fallen, med arbetes händer vi tog…”. Någon ville sedan höra ”Helgdagskväll i timmerkojan”.
Skogen är förlåtande och kommer så småningom reparera era misstag i möjligaste mån. Det enda jag vill är att ni säger som det är. Vi har överavverkat. Inte att när vi fäller ett träd planterar vi två. På ett stort träd går det tvåtusen plantor kubikmässigt. Vi är många som tycker att vår gemensamma skog är illa skött. De jag kallar fundamentalister gör nu sig breda i skogsdebatten. Sans och vett är att föredra.