I Norrbotten får 98 procent av alla bröstcancerpatienter påbörjad behandling inom 28 dagar. Det är bäst av ALLA regioner i Sverige. Det visar en nyligen publicerad rapport från Cancercentrum om väntetiderna för cancervård under våren 2021.
Här har vi en stjärnkirurg inom bröstcancer-kirurgin i Sunderbyn (kvinna) med dubbla hörapparater. Jag misstänker att hon kopplat ur båda två och kört sitt race istället för lyssna på alla propåer om sparbeting. Kvinnorna här tackar henne för livet! Jag önskar egentligen inte att jag har bröstcancer, men emellanåt, då kanske jag vore frisk idag. För Kvinnosjukvården har ALLTID varit eftersatt, inte minst i Norrbotten.
Idag saknas det ordentlig statistik om hur många kvinnor som får en förlossningsskada, man uppskattar att 50 procent av förstföderskor får någon form av första och andra gradens skada. 2 av 10 får en tredje och fjärde gradens förlossningsskador. Jag är en av dessa sistnämnda och fick mina skador för 45 år sedan. Nästa gång jag fyller år blir jag 70.
I Norrbotten finns INGET specialistteam som jobbar med förlossningsskador. VARFÖR?! Och till vad ska de nu utlovade 500 miljonerna till kortande av operationsköerna användas till?
Vi byter vårdcentral och vi byter igen. Tillgången till specialister tarvar remiss. Genom åren har jag besökt otaliga gynekologer, men likt många andra kvinnor har jag fått en tröstande kommentar med orden “det ser fint ut”. När man ligger där och bresar med benen säger vi kvinnor inte gärna; nä, titta nu ordentligt! Titta en gång till! Vi vill ju bara kliva ner.
Vi blir Inte trodda när vi berättar om våra besvär. Småningom eskalerar eländet. Sexlivet försämras i takt med ålder. Vi börjar skvätta likt en gammal hanhund. Jag känner mig som en “pisskärring” och isolerar mig allt mer. UVI (urinvägsinfektion) blev min ständiga följeslagare. Kolibakterier i urinen, feber, trängningar. ONT!
När jag satte ned foten blev det både allehanda remisser, väntemånader (vårdgarantin finns bara på papper), koloskopi, regelrätta undersökningar av urinblåsa och rör, ordentlig gyn-undersökning, datortomografi. Då upptäcktes en trasig tarmmuskel. Därav dessa läckage från tarmen. Därav alla dessa UVI. Allt hänger ihop i en och samma kropp!
Ytterligare en kontakt med kirurg som anser att tarmen kan åtgärdas genom ett kirurgiskt ingrepp. Ett erbjudande, då för 5 år sedan.
Men sedan kontraorder av hans chef som kallade mej till henne; “den här typen av besvär är det många som lever med i många år”. Hennes rekommendation blev att åtgärda inkontinensen först. Så blev det en första operation för att åtgärda inkontinensen. Då visar det sig att jag faktiskt har omfattande förlossningsskador, 45 år gamla. Touche! Vad var det jag sa?!
Idag, efter en akut bypass, en operation mot inkontinensen, en gyn-operartion och nu i väntan på en till, plus väntan på kirurgiskt ingrepp av min trasiga tarm-muskel. 33 penicillinkurer sedan sommaren 2015,och nu resistenta bakterier. Besvären kvarstår. Corona, covid 19 har blockerat tillvaron, men också okunniga sjukvårdspolitiker.
I väntan på nya tider lever jag med ilskan, smärtan...
Mitt krav är att regionens löfte om att beta av operationsköerna inkluderar oss kvinnor med förlossningsskador.
Trots ålder, jag vill kunna vara en kvinna!