Insändare: Vem vill du skydda, Nyström?

Svar på insändare om sannings- och försoningskommissionen av Karl-Erik Nyström, NSD den 16 december:
Jag skulle vilja veta vem Karl-Erik vill skydda med sin insändare?
År 1949 på hösten började jag i 1:a klass i småskolan. Jag kunde säga "HEJ och två-öre" för en kola kostade två öre. Min lärarinna kunde både finska och svenska i tal och skrift så det gick mycket bra det första året, förutom räkning som var nästan obegripligt. Vi fick ta hjälp av fingrarna och då gick det genast mycket bättre.
År 1950 på hösten började jag andra klass. Då började problemen när vi fick en ung jänta (jag har hennes namn i mitt betyg från andra klass) som lärarinna, hon var benhård. All kommunikation skulle vara på "SVENSKA" även under rasterna. Klassbänkarna var ju konstruerade att man satt två bredvid varandra. När kompisen fick högläsa "mor ror o far är rar" då var det svårt för mig att inte skratta för jag viste att "far ror" och kommenterade på finska. Då blev fröken arg och kom med pekpinnen och sa lägg båda händerna på bänken. De gjorde jag och fröken daska till med pekpinnen så den gick av men fingrarna var oskadda och då fick jag stå i skamvrån resten av timmen.
Detta var EN STYCK HÄNDELSE som kan verifieras ty jag har ringt några av mina klasskamrater, men tydligen har Karl-Erik Nyström en annan åsikt.