För några år sedan utförde brandvärnet, en märkning av alla kyrkstugor. En skylt med ett nummer fästes på alla stugornas framsidor. Detta för att man snabbt skulle kunna hitta rätt, vid en eventuell eldsvåda.
När denna numrering gjordes, låg Brandstationen endast hundratalet meter från Kyrkstaden. Brandvärnet visste att det skulle hänga på SEKUNDER, om det skulle gå att stoppa en brand som utbröt bland de så många, tätt stående stugorna.
Det finns, som väl alla känner till, ingen möjlighet att kunna återskapa något som förstörts i ett världsarv. Ett världsarv är ett världsarv, väl eller illa skött.
Och man måste betänka att de 405 kyrkstugorna är byggda på 1600-talet och måste skyddas. Av Sveriges en gång 71 kyrkstäder återstår nu endast 16, av vilka de flesta endast består av spillror.
Men Gammelstads Kyrkstad, världens största, som tillsammans med den vackra medeltida kyrkan i mitten, utgör ett smycke, som beundras världen över och årligen besöks av tiotusentals turister. Gammelstads Kyrkstad måste skyddas och bevaras!
Och det gäller för dem som nu har ansvaret, att detta världsarv finns kvar också för våra kommande generationer. Och att de ansvariga, inför Världsarvfonden vart sjätte år, kan stå rakryggade och säga att "vi har gjort allt för att värna och beskydda, Sveriges största och mest väl bevarade kyrkstad".
Men nu är Brandstationen i Kyrkbyn nedlagd, så stugornas numrering gör varken till eller ifrån.
Så, jag ställer nu frågan till dig, Carina Sammeli;
Vem här i Luleå kommun bär ansvaret för vårt nu 400-åriga världsarv? Och vem tog det totalt dåraktiga beslutet att lägga ner Kyrkbyns Brandstation? Och vem har vishet nog att besluta om ett omedelbart återöppnande?