Jag har flera vänner som arbetar som vårdpersonal för Region Norrbotten. De är alla kvinnor, och har familj med respektive och 1-2 barn. Alla försöker de få ihop vardagen med jobb, hämtningar och lämningar, jobb, VAB och fritidsaktiviteter med allt vad det innebär. På senare tid har jag reflekterat över att flera av dem gått ner i tid. När jag frågat om det är för att ha mer tid för barnen så svarar de alla "nej - det är för att jag inte orkar jobba heltid. Jobbet är för stressigt och tar för mycket energi. Det är för mycket att göra. Jag känner inte att jag räcker till. På heltid kommer jag att gå in i väggen. Om jag ska orka jobba heltid måste jag byta jobb."
Jag ser det som ett friskhetstecken att kvinnor idag faktiskt prioriterar sin hälsa och värdesätter sitt eget välmående. Jag ställer mig dock frågande till om Regionen har byggt ett system där det är ohållbart för vårdpersonalen att arbeta heltid? Är det verkligen vad våra politiker önskar, att skapa en modern kvinnofälla där arbetet är så krävande att det är bättre att få en mindre pension för att åtminstone orka med? Eller ska alla norrbottningar slussas till stålindustrin och sedan vidare till vårdgarantin i Nacka för att vi själva inte har någon kvar?
Jag oroas för mina till åren komna föräldrar och andra norrbottningar som förr eller senare kommer att behöva vård. Vem ska orka hjälpa dem när de behöver det som mest?