I Kiruna byggs i skrivande stund en ny stad. En tanke som ofta slår mig är: Vem bygger vi den för egentligen? De flesta villor till salu just nu köps upp av företag så vi privatpersoner blir utklassade direkt i budgivningen. Detta resulterar till slut i att familjer väljer att flytta härifrån. Vill vi ha en ny fin stad om några år utan invånare nog att fylla den med liv?
Man satsar på ett nytt badhus med onödigt många bassänger, och lägger inget värde i att exempelvis finansiera ett utomhusbad. Kanske hade man kunnat kombinera dessa som i andra städer, kanske kan man tänka utanför boxen ibland och inte så fyrkantigt.
Finansiera drift och personal till ett lekland var inte heller aktuellt. Tarfalahallen ekar fortfarande tom och Sporthallen sjunger nog också på sista versen.
Det känns som att Kiruna tar ett steg fram men två steg bak hela tiden. Varför prioriteras inte de som faktiskt kommer att växa upp i vår nya fina stad, de som vill bo kvar här? Varför satsas det inte mer på de unga och på olika fritidsaktiviteter som får invånare att vilja stanna? Alla som bor här gillar inte skidåkning, skoter och jakt.
Fortsätter det så här kommer vi att ha en ny fin stad men med betydligt mindre liv och rörelse än önskat. Det vore jättesorgligt.