Under hela 1900-talet utarbetades förskolan steg för steg. Tanken vara att alla medborgare, även kvinnor, skulle få komma ut på arbetsmarknaden. Förskolans uppgift är att ”möjliggöra för vårdnadshavare att studera eller förvärvsarbeta, samt bedriva pedagogisk verksamhet.”
Men numera har förskoleverksamheten utvecklat fler hinder för småbarnsföräldrarna att med gott samvete lämna sina barn till en fin verksamhet, med lek och lärande av kvalitet, socialisering och fostran av barnen. Hindren utgörs av begränsade öppettider, krav att hålla de angivna tiderna samt regler och rutiner som förskolorna har.
Ett aktuellt exempel är där familjen anmält sitt barn till Fotbollsskolan 2021 i Luleå under en vecka. Tidigare har förskolepersonalen följt gruppen av barnen dit. Men nu ska föräldrarna som arbetar fixa skjutsandet själv. Det innebär att föräldrarna ska skjutsa barnet till fotbollsskolan kl 9, och hämta kl 12. Sedan åka hem för att servera lunch åt barnet, eftersom förskolan inte kan spara lunchen till kl 12.
I Luleå stänger alla förskolor i två dagar per termin för personalens planering. Senast stängde förskolorna någon vecka innan sommarlovet. Dessa dagar sammanfaller inte skolornas och fritidshemmets planeringsdagar. Vilket kan innebära fyra dagars avsaknad av barnomsorg om man har barn i olika åldrar.
De flesta förskolor stänger verksamheten i fem veckor under sommaren. Förklaringen är att barnen ska få vara lediga, oavsett hur det passar föräldrarna.
Under coronatiderna får barnet eller syskonen inte lämnas med minsta lilla symptom. Föräldrarna kämpar ständigt med att se över sina arbetstider för att undvika långa dagar på förskolan, eller lämna barnen under exempelvis klämdagar.
Allt detta innebär enorma svårigheter för föräldrarna att få ihop livspusslet. Med dåligt samvete att ständigt söka ledigt från sina arbeten. Detta är inte alltid möjligt, och då försöka hitta någon som kan vara med barnen.
Man frågar sig hur allt detta drabbar samhället? Det kan vara patienter som får bokas om, kunder som vår vänta, service som inte kan ges, vikarier som ska sökas, och inte minst stora kostnader för samhället. Allt detta på grund av att föräldrar inte kunnat lösa problemet.
Personalen på förskolorna gör ett mycket viktigt och fint arbete med barnen, men det är politikerna och förvaltningarna som ska se över alla dessa regler, som försvårar livet för många föräldrar.
Se till att förskolan ska vara öppen. Ge föräldrarna känslan att med gott samvete lämna sina barn till en förskola som det var tänkt från början, så att alla föräldrar kan gå till sina arbeten varje dag.