Vart tog välfärden vägen?

Att sitta bakom ratten och klämma många mil i bil för att få den vård man behöver gör signatur Stygge upprörd.

Att sitta bakom ratten och klämma många mil i bil för att få den vård man behöver gör signatur Stygge upprörd.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-06-29 06:10
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är val nästa år och jag kommer att rösta på det parti som kan garantera att vi får valuta för de pengar vi betalar för välfärden, även i glesbygd. Ett exempel på dagens "ickevälfärd" kommer här:

Jag behöver tandvård och blir ena gången hänvisad från Jokkmokk till Boden, 135 kilometer enkel väg, då ingen tandläkare fanns att tillgå i Jokkmokk. Eftersom jag inte har något annat val så åker jag dit. Får jag någon ersättning? För att få bidrag måste sträckan vara mer än 84 kilometer enkel väg. Region Norrbotten ger bidrag för resor med egen bil med 15 kronor per mil. 

Ett år senare får jag problem med samma tand. Jag får en akuttid i Jokkmokk och tandläkaren bedömer att en rotfyllning måste göras. Efter någon vecka känns inte tanden bra så jag ringer för att få en ny tid. "Nej, nu har vi ingen tandläkare så du får ringa till Arvidsjaur och försöka få en tid där", blir svaret. Från Jokkmokk till Arvidsjaur är det 160 kilometer.

Alltså: Först ska jag åka runt halva Norrbotten, sedan ska jag betala för de dyra tandläkarbesöken, och dessutom även för mesta delen av resorna. Det är absurt att vi som bor här får betala den högsta skatten men får den sämsta välfärden! 

Men som sagt var; snart är det val.