Den frågan har de flesta ställt sig ganska ofta på senare tid men bilden börjar klarna och en sak är säker, det ser inte ljust ut med nuvarande regering. Regionerna och kommunerna saknar pengar för att fixa en bra och säker vård och omsorg om dig och mig. Regeringen satsar lite pengar för få tyst på ”GNÄLLET” men deras stora satsning är ju faktiskt på skattelättnader för de rikaste i vårt land.
Vi har en stadsminister som tycker att det är viktigare att med ett leende delta i flagghissningen i Bryssel när vi blev medlemmar i Nato än att låta de som egentligen borde stå för den ceremonin vara där och själv ägna sig de viktiga frågorna om sjukvård och välfärd här hemma.
Att hans fru, Sveriges fösta dam, iklädd prästkrage som därmed visar att hon företräder Svenska kyrkan och inte Sverige i ett land där vi alltid värnat om religiös valfrihet förbättrar ju inte läget för Ulf Kristersson och hans jämlikar.
Som grädde på moset är det inte svårt att peka på Sverigedemokraternas makt i dagens Sverige som med sina 20% av väljarkåren faktiskt styr nästan helt ensamma vår politik. Med stöd av KD som i mina ögon tidigare var ett ansvarstagande och seriöst parti har nu Ebba Bosch sålt sin själ till Jimmy Åkesson och dessutom bjudit in en fin vän att bli partiets första namn på EU listan och själv inte lyckats lösa en enda fråga om vår energiförsörjning.
Avslutningsvis kan man ju undra över hur ett parti som Liberalerna och KD med sina dåliga mandat siffror kan få så stort inflytande över vår politik som dom har i dag. Om man tittar på oppositions siffrorna i dag så ligger bägge partierna på siffror runt 3 procent men dom sitter på ett stort antal viktiga ministerportföljer. Är det rimligt i ett demokratiskt land som Sverige eller är det en fråga som gjort det möjligt för Ulf Kristersson, när han kohandlade med L och KD, för att få spegla sig i glansen under en mandatperiod?
Vart är vi på väg med nuvarande regering?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.