Det lÄnga tÄget lÀmnar stationen efter ett kort uppehÄll dÀr man just bytt lokförare. Den nya föraren heter Ulf Kristersson. Han kör ett diesellok eftersom bensin och diesel nu har blivit sÄ mycket billigare. Loket spyr ut kvÀveoxider och koldioxid över resten av tÄget. Koldioxiden har indirekt orsakat en brand i en av vagnarna och översvÀmning i en annan. MÀnniskorna som sitter dÀr Àr förtvivlade och kan inte meddela sig med loket frÄn de hÀr vagnarna och det saknas nödbromsar. Det finns heller inte nÄgon nödbroms i den vagn dÀr en delegation forskare och vetenskapsmÀn- och kvinnor sitter och konfererar. De Àr vÀldigt upprörda över situationen, faran för spridning av brÀnder och översvÀmningar i hela tÄget Àr överhÀngande, de vill att tÄget ska stoppas och loket kopplas bort. Men Àven de Àr helt maktlösa, lokföraren gÄr inte att nÄ och kör nu i vÀldigt hög fart. TÄget fortsÀtter mot en katastrof dÀr fler och fler vagnar med sÀkerhet kommer att drabbas. I de vagnar dÀr ingenting Ànnu hÀnt sitter mÀnniskorna helt lugnt, ser ingenting och tycker att resan forsÀtter precis som vanligt. Men vart Àr de pÄ vÀg?
Vart Àr vi pÄ vÀg med Kristersson vid spakarna?
Ulf Kristersson liknas vid Sveriges nya lokförare. Vid det hÀr tillfÀllet kom han dock med buss.
Foto: Johan Nilsson/TT
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.