Insändare: Varför väljer Hybrit en kamp mellan två kommuner?

Normalt fattar industriföretag sina etableringsbeslut utifrån affärsmässiga, ekonomiska, tekniska och miljömässiga förutsättningar. Hybrit har dock valt att låta det bli en ”skönhetstävling” mellan Gällivare och Luleå kommun.

Kan det bero på att de stora statliga jättarna, Vattenfall, SSAB och LKAB som ligger bakom Hybrit är oeniga och har olika syn på framtida vinster i denna stora satsningen.

För Vattenfalls del är bilden tydlig. De vill helt enkelt sälja mer elkraft.

Även för SSAB kan man ana den bakomliggande strategin. Nuvarande masugnsteknik är föråldrad och behöver förnyas med nya tekniska lösningar som inte baseras på fossila bränslen.

Men för LKAB:s del är bilden mer oklar. Avser företaget att utöka produktportföljen med järnsvamp? I så fall skulle antalet potentiella kunder bara i Europa fördubblas. SSAB blir dock bara en i mängden av dessa kunder.

Trots allt är det LKAB som sitter på råvaran. Väljer man en Hybrit-etablering i Vitåfors och en satsning på järnsvampsproduktion, kan det långsiktigt få samma positiva effekt för företaget som då det första pelletsverket startades här på 50-talet. Marknaden och kundunderlaget skulle öka dramatiskt.

För SSAB:s del skulle tekniken med elektrovågsugnar där man blandar järnsvamp med skrot kunna bli det som ersätter de för miljön skadliga masugnarna. En slags satsning på återvinning som behövs på marknaden.

Vill vi uppnå en hållbar framtid är det dags att vi låter den hållbara energin och råvaran skapa hållbar utveckling där den utvinns.