Länsstyrelsen i Norrbotten vägrade svara på frågor i en undersökning av Näringslivets Regelnämnd. NSD skrev om detta den 21 januari och om länsrådet Johan Anttis förklaringar till sitt agerande.
Jag blev riktigt besviken på hans ursäkter att inte svara.
Länsstyrelsen är ett offentligt organ som alltid måste tåla att granskas både av snälla granskare och av andra. Länsstyrelsen i Luleå har nu under en följd av år skaffat sig ett dåligt rykte i omvärlden, naturligtvis inte av alla, men av alltför många: självtillräcklig och ofelbar i egna ögon. Länsledningen försvarar i stället för att öppet säga att "det här vill vi tala mer om med er", etcetera.
Att nu inte ta den erbjudna chansen att svara på frågor, i synnerhet om de är beställda av företrädare för näringslivet, är så fel som det kan bli. Att agera så bör vara totalt främmande för en företrädare för ett offentligt organ. Det är att krypa undan och gömma sig.
Kan man "främja länets utveckling och noga följa tillståndet i länet" utan att med öppna sinnen ta reda på fler synpunkter än sina egna? Kan man "inom sin verksamhet främja samverkan mellan relevanta aktörer" genom att krypa in i sin egen värld och inte svara på frågor? Citaten är från regeringens länsstyrelseinstruktion.
Inte ett uns av ödmjukhet i sin samhällsuppgift ser jag i Johan Anttis svar. Att utfall av lagtillämpning kan bli olika i olika län beror bara, enligt honom, på olika förhållanden i länen. Detta är inte sant, det är bara en – självklar - aspekt! Men olika utfall har också andra orsaker. Naturligtvis består länsstyrelsen, nu som förr, av människor som behöver lära av varandra och av andra län. Kompetensutveckling handlar om mer än att kunna lagstiftning.
Jag tror inte att jag någonsin blivit så medveten om att detta handlar om svåra problem som länsstyrelsen har.
Jag tillönskar den nya landshövding, som precis nu tillträder, lycka till i sitt viktiga arbete med kompetensutveckling i länsstyrelsen.
Jan-Olof Hedström, länsråd i Norrbotten mm 1986-1997
SVAR DIREKT:
Länsstyrelsen ska granskas och tål att granskas. Men det ska vara vederhäftig kritik. Det Hedström framför bygger på en ofullständig redovisning i en tidningsartikel.
Det är korrekt att vi valde att inte besvara enkäten. Vi tog undersökningen på största allvar och förde därför en dialog med NRN:s konsulter om syftet kopplat till metodval, enkätfrågornas utformning och förutsättningarna för en korrekt analys. Vår uppfattning var att syftet med undersökningen inte var möjligt att uppfylla med vald metod och ansats. De efterföljande diskussionerna riskerade därmed att snarare fokusera på relevansen i analyser och slutsatser, i stället för hur myndigheterna faktiskt kan utveckla sin myndighetsutövning. Så blev det tyvärr också. Länsstyrelsen i Norrbotten var inte heller den enda länsstyrelse som ställde sig tveksam till undersökningen, enbart två av 21 länsstyrelser valde att svara på hela enkäten.
Det finns betydligt fler och effektivare sätt att utveckla vårt myndighetsuppdrag än att svara på enkäter från NRN. Vi för regelbundna dialoger med länets företag. Under de senaste åren har vi exempelvis diskuterat tillståndsprocesser med koncernledningarna för våra två stora gruvföretag, vilket resulterat i en gemensam skrivelse till regeringen där vi lyfter fram ett antal förslag för att effektivisera tillståndsprocesserna. Likaså prioriterar vi alltid att upprätthålla en god dialog med länets aktörer i allmänhet, vare sig det handlar om enskilda medborgare, organisationer eller kommuner.
Om Hedström vill fördjupa sin kritik mot Länsstyrelsen eller mot mitt sätt som Länsråd att utföra min ”samhällsuppgift”, är han välkommen att ta kontakt direkt med mig. En sådan dialog blir betydligt mer fruktsam, än att bygga och torgföra en uppfattning baserad på en ofullständig tidningsartikel.
Johan Antti, länsråd i Norrbottens län