Frågan om Hybrit demonstrationsanläggnings lokalisering har behandlats i lokalpressen under senaste tiden. Jag som gammal bergbyggare hade väntat mig att det som en lösning på de problem som kommit fram vid lokaliseringsförslaget Luleå, till exempel militära flygets farhågor, skulle presenterats ett förslag att inrymma hela eller delar av anläggningen inne i Svartöberget. En inbyggnad i en bergkropp, där man även tar tillvara de egenskaper som berget som byggnadsmaterial har, ger även andra positiva bieffekter, exempelvis ett överlägset skydd mot eventuella explosioner och utifrån kommande hot.
Anläggningstekniskt ser jag kopplingar till en underjordsförlagd vattenkraftanläggning med bergsalar, vattenvägar, tillfartsvägar och schakt av olika slag. För anläggandet av den höga processdelen ser jag framför mig ett stort schakt från markytan till det djup man vill ha. För rationell och säker schaktdrivning finns till exempel raiseboringteknik som använts i landet sedan 1970-talet. Den tekniken är även välkänd hos LKAB för bland annat stora ventilationsschakt. Vätgaslagret kan givetvis också anläggas i berget i större skala än det som tydligen planeras för försöksanläggningen liksom andra anläggningsdelar.
För kraftförsörjningen kan befarade problem med höga kraftledningsstolpar undvikas på de sträckor som bedöms problematiska genom bergtunnelförläggning eller genom välutvecklad likströmsteknik (kablar) förlagd i mark eller i vattendrag. Vattenförsörjningen till anläggningen genom lokaliseringen nära hamnbassängen är givetvis också en fördel för Luleå liksom anknytningen till SSAB, hamnen och inte minst till Luleå tekniska universitet.
Med fria tankar från,