Det har knappt gått tre år sedan Julia Markström förlorade livet på sin arbetsplats. Den 27 juli 2018 föll hon plötsligt handlöst genom det sönderrostade gallergolvet på kulsinterverket i Svappavaara. När olyckan inträffade arbetade Julia Markström i en anläggning som av LKAB ansågs vara säker, men i efterhand har det uppdagats att åtskilliga tillbudsrapporter har rapporterats in till chefen på pelletsverket.
Efter Julia Markströms dödsolycka har en chef med skyddsansvar vid pelletsverket i Svappavaara delgivits misstanke om arbetsmiljöbrott. Den delgivna personen misstänks ha brustit i sitt skyddsansvar, men nekar till brott. Utredningen leds av Stig Andersson, åklagare vid riksenheten för miljö och arbetsmiljömål. Fortfarande, tre år efteråt, finns inget beslut om att väcka åtal baserat på brottsmisstanken vållande till annans död. Många människor i Kiruna och i hela landet väntar nu på att rättegången ska inledas.
Att ett företag kan döda en ung människa på grund av att produktionen ska gå före säkerheten och inte får något straff är för mig obegripligt.
Eller är det så att åklagaren tänker lägga ner målet -- vilket är mera sannolikt. Stora företag brukar alltid klara sig. Det är därför så många arbetsolyckor med dödlig utgång inträffar i Sverige – företagen ställs aldrig till ansvar.