Nu har vi arbetat åtta veckor under denna sommar i äldrevården. Vi inser nu att det brådskar med insatser för att våra äldre ska få en värdig omvårdnad och omsorg. Det är alltför många outbildad baspersonal med bristande kunskaper gällande de äldres behov av omvårdnad.
De som bor inom särskilda boende har de flesta demenssjukdomar och är även multisjuka exempelvis stroke, diabetes, hjärtsjukdomar etc. Regionen har reducerat vårdplatser vilket innebär att svårt sjuka som är inskickat för vård skrivs ut väldigt snabbt tillbaka till särskilda boende. Kontentan blir att svårt sjuka patienter ska vårdas på sina boende och där finns ej resurser som vården kräver för dessa patienter. För att kommunicera med den äldre är språket viktigt. Dialogen fungerar ej heller tillfredställande mellan den äldre, de anhöriga och baspersonal eftersom det är stora språkförbistringar. Som utbildad baspersonal kan man iaktta förändringar i den äldres sjukdomsbild och kan informera den ansvariga sjuksköterskan.
Högsta prioritet är den palliativa vården vid livets slut. Vi anser att det är stora brister. Här ska dom som känner patienten bäst var hos denne. Här måste man kunna bedöma dom olika tillstånd vad gäller smärta och symtom som kan uppstå för att kunna vidare förmedla till tjänstgörande sjuksköterska.
Som sjuksköterska är det ej patientsäkert när vi ger en omvårdnadordination, eftersom vi ej kan förlita oss på att vederbörande förstått vad vi sagt och ordinerad. Vi kan ej heller förlita oss på att insatserna är utförda. Detta medför extra arbete åt sjuksköterskan som måste kontrollera att arbetet är utfört. Detta är inte patientsäkert!
Statusen måste höjas och göra arbetet attraktivt för att baspersonal vill arbeta inom äldrevården. Utbildning /kunskaper är ett måste, även språket. Organisatoriskt är detta helt fel att anställa vem som helst för att fylla en schema rad. Våra äldre är värd så mycket mer.
Vi kan ej begära eller klandra att outbildad baspersonal ska kunna alla delar i omvårdnad och omsorg. De gör så gott dom kan efter sin förmåga och de förutsättningar som ges. Detta är en organisatorisk fråga på högsta nivå. En fråga vi ställer oss är : Hur vill ni som är ansvariga, politiker och tjänstemän få er omvårdnad tillgodosedd?
Nu är det dags att tänka om och nytt. I dag är det en ren förvaring av våra äldre utan stimulans ! Personaltätheten är absolut för låg för att den äldre ska få tillgodosett den stimulans denne behöver i sin vardag. Dagarna måste fyllas med meningsfullhet.
En farbror på ett boende berättade att han ”bara fått vara ute” endast en gång under denna sommar. Detta är inte acceptabelt eller humant!
Kontaktpersonen är en viktig funktion och är den förlängda armen för patienten, till exempel planera dennes utevistelse, restaurangbesök, frisörbesök och dylikt. Det fungerar inte tillfredställande. Är orsaken för låg personaltäthet bland baspersonalen ?
Detta är bara en liten inblick och axplock från vårt sommararbete.