Skribenten av insändaren ”Därför har vi krig i Ukraina” (25/4) kommer med de mest långsökta argument för att försvara Rysslands anfallskrig. Analogin med Kubakrisen 1962 och synen på Ukraina som ett redskap för EU och USA i deras påstådda hot mot Ryssland är utmärkande för sådana "fredsvänner". Att USA 1962 satte Kuba i militär blockad därför att Sovjetunionen var i färd med att installera kärnvapenrobotar på ön skulle på något sätt rättfärdiga att Ryssland 2022 anfaller sin granne. Reptricket för att knyta ihop dessa två vitt skilda händelser är att påstå att Ryssland ”försöker stoppa Nato från att placera robotar i Ukraina”.
Detta är nonsens eftersom sådana planer inte existerar. Hur skulle det gå till när Ukraina inte är medlem i Nato och ett eventuellt medlemskap är högst osäkert någon gång i framtiden? Nato har dessutom inga kärnvapenrobotar utplacerade i de östeuropeiska medlemsländerna. Ja, Nato har inte ens några installationer i forna DDR i enlighet med sitt löfte till Gorbatjov, även om naturligtvis tyska försvarsmakten är verksam i den östra rikshalvan. Däremot har Ryssland kärnvapen i den annekterade enklaven Kaliningrad med räckvidd till nära Stockholm. Utplacering av ryska kärnvapen i Belarus torde också vara på gång.
Den verkliga orsaken till kriget i Ukraina är för det första den ryska elitens dröm om att återupprätta det ryska imperiet. Inte så mycket genom direkta annekteringar av länder som frigjort sig när Sovjetimperiet föll, som genom att underordna länderna i en intressesfär under rysk dominans. För det andra utgör ett västorienterat, demokratiskt Ukraina ett för Putins regim farligt exempel, som kan locka till efterföljd i både Belarus och bland den egna befolkningen.