När kvinnan äntligen tar steget och ber om hjälp borde samhällets resurser samordnas och snabbt se till att ordna ett tryggt liv för dem. Det minsta man kan begära är att de får plats i ett skyddat boende under tiden utredning sker.
Sedan tvingas hon och barnen byta identitet och flytta från sitt hem till en annan stad medan mannen som orsakat alla bekymmer kan bo kvar. Är det rättvist?
Och varför i hela världen är det så svårt att genomföra besöksförbud för mannen till kvinnan som bryter sig ur ett destruktivt förhållande? Det borde vara en rättighet för alla som begär det!
Om man inte kan känna sig trygg i sitt eget hem hur orkar man då med sitt liv?
Har vi verkligen inte råd och ork att skydda dessa människor?