Människan tar för givet att energin alltid ska finnas där, men få verkar förstå hur energi egentligen uppstår.
All energi kommer ursprungligen från solen. I oljan och kolet har solenergin packats in under miljontals år i oerhört koncentrerad form. Efter bensinmotorns intåg i slutet av 1800-talet har människan använt koncentrerad solenergi till att skapa rörelse som drivit olika slags motorer. Om vi nu inte ska bränna olja behöver energi skapas på annat sätt. Från vatten, sol, vind, träd; som även de i grunden är beroende av solen. Politikerna pratar sig varma om grön omställning, men denna omställning kräver att vi gör ingrepp i naturen: gruvor måste öppnas, skog skövlas och vattendrag dämmas upp. Dessa energislag kräver mer yta för att få ut samma mängd energi, så verkningsgraden är låg. Vi får ut mindre energi av det vi stoppar in. För att mätta vårt energibehov måste vi i stället ödelägga jorden vi lever på. Det är inte rimligt.
Det är därför hög tid att inse att vi behöver ställa in vissa saker i våra liv. Ställa in, i stället för att ställa om. Det handlar om vilken inställning vi har till livet. Vad vi anser ett gott liv vara. I stället för att ta bilen till jobbet för att ha råd att handla mat, kan vi odla potatis och grönsaker på gården eller gå i skogen och plocka bär och svamp. Människan är ju det enda djuret som betalar sin mat med pengar, vilket är ganska anmärkningsvärt om man tänker efter.
Många påstår också att vi ska vara tacksamma för teknikutvecklingen och heltidsjobben, och gud förbjude den bakåtsträvare som vågar yppa att det kanske var bättre förr. Vi får absolut inte romantisera kring forna tider för det var ett hårt och slitsamt liv. Att tvätta kläder och slå åkern för hand vill ju ingen återgå till. Men mår vi så mycket bättre nu när vi är i fysisk stillhet hela dagarna och måste köpa gymkort så att inte våra kroppar ska gå sönder? Tänk om vi möjligen fick ut något positivt av byns höbärgning som utfördes tillsammans i gemenskap? Tänk om det faktiskt gjorde gott för kropp och själ? Med tanke på dagens ökande fysiska och psykiska ohälsa, kanske svaret trots allt är ja.
Och tänk om vi blev lyckliga när vi odlade vår egen mat och levde efter säsong och årshjul; när höstens skördefest och julens julbord med köttdelikatesser var på riktigt. När måltiden föregicks av en bordsbön och maten intogs med tacksamhet i hjärtat. Hur lyckliga är vi med snabbmatsställen i vartenda gathörn och exotisk frukt i varenda matbutik. Är detta moderna liv verkligen för människan?
Ja, vad ska vi med tiden till – och vad är ett gott liv? Låt det bli frågan att fundera över under den stundande julledigheten. Och läs Therese Uddenfeldts bok ”Gratislunchen – eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut". Det har vi gjort, och vi rekommenderar den varmt. Du kommer aldrig se på energi på samma sätt efter läsningen. Kanske finner du till och med en ny slags mening med det liv du fått.