Efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg, USA, blev folkopinionen mot kärnkraft så stark att politikerna kände sig tvingade att göra något. Den 23 mars 1980 röstade svenska folket om kärnkraftens framtid i Sverige.
Partierna kunde inte enas om två tydliga alternativ inför omröstningen. Alternativ 1 och 2 var så gott som identiska. Det tredje alternativet i var ett tydligt avvecklingsalternativ. Men samtliga partier var för att kärnkraften skulle avvecklas fast i olika takt. Resultatet av omröstningen blev; alternativ 1: 18,94 procent, alternativ 2: 39,12 procent, alternativ 3: 38,65 procent.
Riksdagen beslutade att alla reaktorer skulle vara avvecklade år 2010. Beslutet ignorerades helt fram till den 17 juni 2010 då nytt beslut fattades att tillåta nya reaktorer för att ersätta de befintliga.
Vad har förändrats efter 40 år? Tage Danielssons monolog om sannolikhet har på ett skrämmande sätt bekräftats tvåfaldigt av Tjernobyl och Fukushima. Mängden avfall som ska förvaras säkert i 100 000 år ökar trots att ingen lösning på det finns än. Kostnaden för att driva befintliga kärnkraftverk har ökat. Åsa Mobergs uttryck ”Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten” gäller alltjämt.
Men det som nu förändrats är medvetenheten om klimatkrisen. Med den har kärnkrafts-förespråkarnas dröm om ny kärnkraft åter vaknat. För att inte försena avvecklingen och effektiva klimatsatsningar ytterligare är det därför viktigt att repetera de grundläggande skälen till avveckling.
Kärnkraft är riskabelt. Varje reaktor kan orsaka enorma katastrofer på grund av mänskliga misstag, rena olyckor, sabotage eller andra naturfenomen.
Kärnkraftverk bidrar till radioaktiva utsläpp under normal drift, bidrar till enorm uppvärmning av närliggande ekosystem. Investeringar i kärnkraft blockerar satsning på alternativa produktionssätt för lång tid.
Kärnkraftverk producerar kontinuerligt giftigt radioaktivt avfall som måste hanteras och skyddas i tider som vida överstiger den tid vi människor haft skriftsystem.
Hela kärnkraftscykeln med uranbrytning, anrikning, drift, avfallshantering och upparbetning är starkt kopplad till kärnvapenhantering och bidrar till att möjliggöra kärnvapen.
Att kärnkraft skulle kunna rädda oss från klimatkrisen är helt felaktigt.
Ny kärnkraft tar minst tio år att bygga (Olkiluoto-3 i Finland har nu pågått i 19 år).
Nybyggnation och drift av både ny och befintlig kärnkraft är dyrt. Ny kärnkraftsproducerad el kostar idag minst dubbelt så mycket som ny vindkraftsproducerad el.
Kärnkraft är varken koldioxid- eller fossilfri sett ur dess hela livscykel.
Drömmar om ny kärnkraftsteknik, brid- fusion- eller toriumreaktorer, har funnits sedan 1950-talet och är idag lika realistiska som solmarkiser i rymden.
Avveckla kärnkraften så fort som möjligt och satsa resurserna och energin på verkliga klimatkrisåtgärder. För miljön och mänsklighetens bästa.