S-kongresser kallas ofta den viktigaste någonsin, så också årets i Göteborg. Viktiga motioner ska behandlas.
En s-mp-regering sitter sedan 2014. Parlamentariska läget har sällan varit svårare. Riksdagsledamöters mediautspel framför ansvarstagande ger ett omoget intryck. Flyktingkrisen har satt djupa spår.
Främlingskap och rasism har fört SD till landets näst största parti i opinionen, men ännu mera utanförskapet för individer och regioner. Ojämlikheten och kapitalets makt ökar. SD har lyckats fånga upp missnöjet. Det behövs en politik för att pressa tillbaka SD.
S har tagit för lätt på regionalpolitiken. Mediers kompakta Stockholmscentrering tycks ha skapat en tro att det inte gör så mycket, men det är en felsyn. Utglesningen förvärras och servicen blir allt sämre. Parollen Hela Sverige ska leva skorrar falskt. Inför 2010 års val tog S fram ett ambitiöst regionalpolitiskt program som snabbt förpassades till en byrålåda.
Begreppet ”samhällsekonomiskt tänkande” i tidigare regionalpolitik har utrangerats. Storstockholms starka tillväxt för med sig stora kostnader.
I lågränteläget som rått många år borde fler tillväxtbefrämjande investeringar ha kunnat ske. Kostnader för konsumtion och för investeringar är artskilda. De senare syftar till att ge intäkter och tillväxt.
Den massiva propaganda för skattesänkningar som kapitalet, en stor del av medierna och allianspolitiker ägnar sig åt är ett hot mot välfärdssamhället– sjukvård, äldreomsorg med mera – som redan är underfinansierat.
En stark, generell välfärd stödjer – liksom fler i arbete – de utanförstående och utjämnar olikheter.
Undersök en återinförd fastighetsskatt för att bekosta viktig välfärd! Minskade EU-medel efter Brexit måste ersättas.
Landsbygdskommittén har presenterat förslag rörande gröna näringarna, turism, IT-utbyggnad och tankar om att flytta ut tjänstejobb i landet.
Tiden med omlokalisering av företag är över. Den decentraliserade universitets- och högskolestrukturen är i stort sett färdigutbyggd.
Satsningar behövs på forskning, miljö- och klimatinvesteringar, nya kreativa idéer och entreprenörskap. Miljö- och klimatpolitiken måste tas på allvar.
Paket av den typ regeringarna presenterade fyra stycken av på 70- och 80-talen för Norrbotten kan boosta utvecklingen. De säkrade utbyggnaden av Luleå tekniska universitet.
Organisationen för närings- och regionalpolitiken måste samlas. Samordningen av ämnets tre statsråd är bristfällig, och uppsplittringen av ansvaret på regional nivå bör ses över. I Norrbotten kan länsstyrelsen och nya regionbildningen komma att motverka varandra. Ekonomiska instrumenten och tjänstemännen är kvar på länsstyrelsen, medan regionala utvecklingsplaneringen flyttats till Region Norrbotten.
Kan den senare bli mer än ett diskussionsforum? Ardalan Shekarabi har lyssnat för ensidigt på Sveriges Kommuner och Landsting och avlövat en möjlig regional kraftsamling i länet.
Statens roll har varit central i Norrbotten.